Hur ser det perfekta antikvariatet ut? Jag kommer omedelbart på några kännetecken. Det ligger relativt centralt men inte vid en huvudgata utan vid en lugnare sidogata. Det har välfyllda hyllor men inte så att fastklämda och staplade böcker förvandlar letandet till en pärs. Ljuset är behagligt, inte påträngande. Innehavaren är en sann bibliofil, som är engagerad och gärna besvarar kundernas frågor, utan att i onödan briljera med sina kunskaper.

Det finns bekväma stolar så att man kan sitta ner och syna en bok i lugn och ro. Det finns naturligtvis ett stort poesiurval, på en bra plats och inte i något undanskymt hörn. Bokbeståndet förnyas i lagom takt – man hittar alltid någonting nytt. Böckerna fås till ett skäligt pris, vilket betyder att de överlag varken är över- eller underprissatta. Men det finns också möjlighet att fynda.

Och så här kan man fortsätta. Det perfekta antikvariatet existerar förstås inte, eftersom det ideala ju aldrig restlöst kan bli verklighet. Men det kan naturligtvis ändå vara utgångspunkt för en tankelek.

I en underhållande essä från 1946 beskriver George Orwell sin idealpub, som han kallar ”The Moon Under Water”. Han nämner bland annat att arkitekturen ska vara gediget viktoriansk; ljudnivån ska vara tillräckligt låg för att man ska kunna föra ett normalt samtal och bartendern ska tilltala sina kunder med förnamn. Orwell är bitvis synnerligen detaljerad i sina önskemål. I hans essä är puben en oas i tillvarons kaos på samma sätt som helt andra platser kan vara det för den som har andra preferenser, lustar eller laster.

Orwell hade knappast haft något gott att säga om de själlösa, kedjeägda pubar som finns överallt i dag, inte bara i England utan i hela världen. Också antikvariaten blir alltmer identitets- och gränslösa, i och med att de flyttar in i den digitala världen. Nätantikvariatets fördel är tillgängligheten, men det är allt. Samtidigt håller de vanliga antikvariaten, alltså de som existerar som en fysisk plats, på att minska i oroväckande takt. Här har vi ett exempel på en verkligt trist kulturförlust.