Innan denna nyfrälsta bloggare går i veckoslutskarantän en alldeles kort kommentar:
Häromdagen skrev jag att könsfördelningen i min kurs för Uppsala-medicinare är jämn. Vad jag inte skrev är att jag tycker det är fantastiskt roligt att det är så.
Får man tycka så?
För något år sen sa jag åt mina - kvinnliga -  doktorander att jag tycker det vore roligt med fler manliga studerande i nordisk litteratur. De såg en smula ogillande ut, uppfattade jag.
Men jag tycker alltså att det är roligare, jag tycker det tillför en hel del dynamik. Borde jag skämmas?