Åh, jag borde inte ha lagt märke till Aftonbladets löpsedel just då. Jag var på väg till flygbussen för att åka ut till Arlanda, jag gick förbi en kiosk och där fanns den, den handlade om en brand: ”Tvååring gömde sig i garderob. Omkom i lågorna.” Svenska löpsedelsrubriker som ”Du kan ha hjärtinfarkt utan att veta om det” eller ”Vanlig förkylning kan vara cancer” bekommer mig inte ett skvatt längre, de är så vanliga, men med den här var det annat. Antagligen var jag lite särskilt sårbar för att jag var stadd i uppbrott, på väg från ett hem till ett annat.  Att bo på flera ställen är på många sätt stimulerande, jag kan tänka olika tankar i olika miljöer och med tilltagande ålder blir förmågan att tänka olika tankar allt viktigare, men det är inte så att detta tredubbla boende  gör mig suverän Tvärtom: att kunna lämna ställen, att veta att det alltid finns hem där man inte är gör ens mer definitiva icke-existens till en mera påtaglig realitet.
    Men vad beträffar såna där löpsedelsrubriker som den om branden så undrar jag varför vi ska utsättas för dem. Det är ju inte kunskap vi nödvändigt behöver, det är inte kunskap som får oss att förstå världen bättre. Det är kunskap som antingen väcker mardrömmar eller får oss att värja oss – väl oftast det sistnämnda. Och vad betyder då det på längre sikt? Är det kanske faktiskt så att vår förmåga till medkänsla bryts ner bit för bit?
   Apropå kunskap vi inte nödvändigt behöver:
På flyget fortsatte mitt umgänge med kvällstidningarna och jag läste om hur prins Carl Philip på en nattklubb i Ängelholm ”raggat på” en artonårig brunett vid namn Stephanie. Ett ögonvittne beskriver deras umgänge: ”De satt nära varandra, skrattade och tog lite försiktigt på varandra. De satt inte hopslingrade och grovhånglade, det var lite finare.”
    Skönt att få veta att det ändå är nåt speciellt med kungligheter.
När jag är på Villagatan och ska lägga mig börjar jag igen tänka på tvååringen i garderoben. Jag tröstar mig med att titta på en bild Jacob – mitt tioåriga barnbarn – har ritat. Den är av en katt och han har faktiskt fångat den i rörelse, i det ögonblick den blir varse en iakttagare och själv tittar upp.
Tur eller skicklighet?
Farmor tror givetvis att det är skicklighet.