Vackert är det just nu, julkortsvackert och samtidigt förvånansvärt vårligt med sol och takdropp och försiktigt fågelkvitter och fina solnedgångar. Vi talar om hur vackert det är - med försäljarna i affärer eller på kaféet, med bekanta och ibland främmande på gatan.
Jag tänker på att vi har det så bra, Lars och jag.
Jag tänker också på min mor. När vi skulle till att lägga på efter de telefonsamtal vi förde nästan varje morgon halvåtta sa hon ofta: "Jag tycker vi har det så bra." Och så tillade hon ofta: "Det gäller att komma ihåg att man haft det bra sen när man inte längre har det bra."
Mor kom ihåg. Själv vill jag också komma ihåg.
Fast ibland är jag till den grad inställd på att komma ihåg att jag redan låter nuet förvandlas till nostalgiskt minne, redan ser tillbaka på det från en punkt i framtiden då jag - vi - inte längre har det bra.