Man ska nog inte börja blogga så tidigt som jag gör för nu har jag råddat riktigt illa, och om ni läser baklänges är det för en gångs skull bara bra: det är naturligtvis inte ordet ritualer som har med stigar att göra utan ordet rutiner.
Gudskelov har ännu ingen behövt påpeka det.
Jag hade inte tänkt kommentera kvinnodagen men när jag nu sitter här igen kan jag ju nämna att Svenska Dagbladet - vår husorgan - har ett alldeles utmärkt reportage med porträtt av nio kvinnor från nio olika decennier.Den äldsta - född 1917 - var en av de första kvinnorna inom polisen, den yngsta går fortfarande i gymnasiet. Mest tidstypisk är kanske åttitalisten, Caroline Wiklund som just nu är receptionist och säger: "Jag jobbar för upplevelsen."
Familj är självklart men inte just nu, säger hon också.
Det finns också en mycket intressant artikel från en mansvärld, nämligen metallarbetarnas. Det svenska metallarbetarförbundet har nu ingått ett avtal som av många betraktas som historiskt: det ger nämligen möjlighet till lokala uppgörelser om sänkt arbetstid och därmed sänkt lön med som mest 20 procent. Tanken är att nu i kristider försöka dela solidariskt på det arbete som finns.
Är det här nu bra eller illa?
Jag vet inte, jag vet inte. Om nu herrarna med de svindlande lönerna och bonusarna också skulle offra 20 procent?