"'Bara du blir lycklig, så bryr jag mig inte om vad du gör eller blir,' säger föräldrar åt sina barn, De tror att de ger barnen all frihet i världen men är det verkligen sant? Utsätter man inte i själva verket sina barn för större krav om man insisterar på att de ska gå ut skolan än om man säger ifrån att de ska gå ut skolan och studera eller helt enkelt bli en hygglig medborgare?"
Resonemanget framfördes häromdagen i ett radioprogram med Ann Heberlein men det är en av mina yngre Uppsala-vänner som förmedlar det vidare över en latte på Ofvandahls. Fast egentligen vill hon tala om sina egna barn, nu nio och sju år gamla. Hon och hennes man var sambor i många år men gifte sig för två år sen och barnen var med: "vårt bröllop", talade barnen stolt om, "vårt äktenskap." Och nu vill min vän skiljas, nu är hon fast besluten att skiljas. Att mannen ställer sig oförstående kan hon hantera men inte att barnen är uppbragda och säger: "Men det är ju VÅRT äkenskap! Hur kan du lämna VÅRT äktenskap! " Och så mer triumferande: "Vi är ju tre mo en, tre mot en."
   Jag lyssnar men har inget råd att ge. Däremot slår det mig att den här kollektiva synen på äktenskapet kanske inte är helt ovanlig idag. En god Helsingfors-väninnas son hade ett barn, en liten pojke, och ville så gärna få ett barn till men åren gick utan att det lyckades. När lille Rasmus ihärdigt efterlyste ett syskon förklarade föräldrarna: "Det är så, förstår du, att vi helt enkelt har svårt att bli med barn." När det sen äntligen visade sig att ett syskon var på väg utbrast Rasmus med allvarlig förjusning: "Och vi som hade så svårt att bli med barn!"
   I går hade jag igen mina medicinare. Vi diskuterade Mary Shelleys Frankenstein och utifrån den både vetenskapens ansvar och värstingproblematik.  Som vanligt hade jag så roligt, så roligt. Mot slutet av träffen berättade jag det jag nyligen lärt mig i Helsingfors, nämligen att finländska mediciare andra terminen förväntas dissekera ett foster. Uppsala-mredicinarna såg genuint bestörta ut. "Varför?" frågade de. "Varför?" Jag hade inget vettigt svar. Jag fick snarast för mig att det är ett slags macho-initiationsrit. "Alla med nu," säger lärarn hurtigt. Fast han lär tillägga: "Om nån är gravid kan den kanske bli befriad."