Begreppet interaktiva medvetanden stöte jag på igår. Definitionen har ni här: "Med interaktiva medvetanden avses att de intellektuella förmågor som en individ förvärvar och använder påverkas av andra individers intellektuella förmågor och att denna ömsesidiga påverkan bidrar till att aktivera och förändra de intellektuella förmågor som individen redan har samt att utveckla nya inellektuella förmågor." Nå, riktigt så storståtligt går det kanske inte till på den här bloggen men alldeles oerhört glad är jag ju åt den interaktivitet som faktiskt uppstått. Jag hoppas innerligt att ni inte missat Robin Es underbara historia och de två andra kommentarerna till gårdagens historia om Erik. Precis som Sigbritt tycker jag att de lärare som drar igång de här projekten har ett ansvar. Det är ju inte bara intervjuer som kan kännas knöliga, nästan alla författare har också fått mejl från projektskrivande skolelever eller till och med studenter som lyder såhär: "Varför skriver du? Berätta vilka böcker du skrivi och vad de handlar om."
   Också i mejlen får jag intressanta kommentarer. Apropå Chagall-biografin jag nämnde häromdagen rapporterar min goda vän Kristina Dufholm från Ekenäs att det där funnis nån insändare i Västra Nyland som spetst undrar varför stan ska göra ett sånt väsen av en så trivial konstnär som Helene Schjerfbeck och apropå definitionerna av åldrande och liv rapporterar Lars Hertzberg att han i en introduktionskurs i filosofi bett studenterna ta ställning till vad x kan vara i meningen: "En människa är x då han oåterkalleligt och totalt har förlorat all förmåga att förena och samordna kroppens funktioner - fysiska och psykiska - till en fungerande helhet."
   Jag kan också rapportera att jag testat Tråkbokskonceptet på en liten grupp skrivande läkare. De tände genast på det och en skrev om allt besvär man har med de otaliga plastpåsar som samlas under diskbänken och som väller ut när man öppnar skåpdörren medan en annan skrev om hur frustrerande det är när man maskindiskat och sen tar ut glas man druckit juice med fruktköttsbitar i. Intressant nog visade det sig att hon med plastpåsarna  varje daganvände lång tid till att vika ihop dem till pyttesmå trekanter. Det gjorde oss andra väldigt imponerade.


I går var jag på författarbesök på Mälardalens högskola i Västerås tillsammans med Robert Åsbacka. Att det var just vi två som blivit bjudna var en slump - eller nej, vi var väl bjudna för att arrangörerna inte behövde betala så stora resekostnader som för andra finlandssvenska författare - men i själva verket är det lätt att få Orgelbyggaren och min Topeliusbok att gå i dialog med varandra: båda handlar om gamla män som lever med ett starkt dödsmedvetande, som går och sörjer en död hustru, som minns sina liv och också har ett och annat de inte vill minnas.
Vid den efterföljande mycket trevliga middagen hörde jag om ett intressant forskningsprojekt som en av lektorerna i litteraturvetenskap är med i. Det handlar om litteratursamtal och går ut på att en grupp dels ska föra ett riktigt samtal om en text men dels också reflektera kring vad som egentligen sker i samtalet, det vill säga hur de samtalar, hur gruppen fungerar.
Jag fick också höra något annat: det råder spånbrist i Sverige. På grund av finanskrisen byggs det för närvarande mycket lite och det betyder att det inte finns spån. Alla landets marsvinsägare är djupt bekymrade.