04.03.2010, 10:38
Mycket glad blir jag ju åt det kommentarer jag får.
Tack för dem.
Måste kanske tillägga att jag på något sätt faktiskt saknar den där julgranen på gården, det vill säga, jag saknar den som något att reta mig på.
Plötsligt känns det bara lamt när jag tittar ut i snödrivorna.
Och apropå glada kvinnor - eller män: Det mest uppskattade min far kunde säga om en kvinna var att hon var "behaglig". Det betydde framförallt att hon inte var högljudd eller påstridig. Ännu tydligare kom samma kvinnoideal fram hos en gammal man jag en gång hörde säga att han tyckte om "vilsamma kvinnor".
Kommentera


04.03.2010 14:18 Anna S Att inte lidelse hänger ihop med lidande? Ett lidande som utgår från osäkerhet visavi objektet för ens lidelse?
04.03.2010 22:11 Jenny Faktiskt tänkvärt det där med lidelse och trygghet! Så måste det ju vara, fullständigt logiskt och tvärt emot vad man spontant gått och tänkt sig. Man behöver ju dessutom bara jämföra med folk som uppträder; den som är trygg o. fritt vågar ge sig hän är sexig, medan en otrygg (osäker) stackare inte väcker några passionerade känslor.

Roligt att du är tillbaka där du hör hemma!

Jenny

05.03.2010 08:05 Pia Tänkvärt det där med "vilsamma kvinnor". Jag kan precis höra vissa äldre herrar jag känt säga det. Grundar sig på deras generations erfarenhet av att de flesta kvinnor ständigt "bråkar" , spiller omkring sig obegripliga känslor eller propsar på att man ska prata om saker, bjuda gäster, möblera om i vardagsrummet, gå på operan... Då är det särskilt värdefullt om någon inte gör det, utan är just vilsam.
Månne det är ett beständigt drag, någotslags biologisk skillnad mellan tantspänst och farbrorsmurrighet? Eller ett historiskt drag?