Den stora Picassoutställningen på Ateneum missade jag men i Köln kan man se Picasso utan att köa. På Ludwigmuséet nämligen som just nu också har en Malevitjutställning på gång.
Annars har den stora njutningen fortsättningsvis varit att kunna både gå och sitta ute utan att frysa.
Det blir vår, det blir faktiskt vår och fötröstansfullt är jag nu övertygad om att det också ska bli vår i Finland.
I Frankfurter Allgemeine har jag läst om Sartres gravsten. Den försvann från  graven på  kort efter Sartres död 1980 och först nu har det visat sig att den stals av en kolombiansk poet, Arnulfo Valencia, som var en stor beundrare av Sartre. Kort före sin död för några veckor sen bekände Valencia stölden för sin dotter och lät henne också veta var den fanns, nämligen hos en bekant i hans hemstad Cali. Nu ska den auktioneras bort där och pengarna ska gå till lokala poeter. Det är möjligt att Sartre skulle vara nöjd. Hur som helst verkar ingen i Frankrike längre intresserad av stenen - som förövrigt är trasig -  för på Sartres grav finns sedan länge en ny sten som också bär Simone de Beauvoirs namn.
Den gamla stenen är överspelad för i någon mening går människors liv  vidare också efter döden.