Inte vet jag vad blogg-etiketten dikterar: kanske får man inte skriva mer än ett inlägg om dagen?
Nu måste jag hur som helst skriva mitt tredje - av inre tvång.
Ack, som kritiker vet jag att det är djupt oroande när folk skriver av inre  men alltså:
Nyss var jag nere på stan för att köpa ny rem och nytt batteri till mitt armbandsur. En gammal dam -en dam som var ännu äldre än jag - tog en kölapp tio sekunder före mig och jag suckade lite smått för jag tog för givet att hennes ärende skulle visa sig långt. Jag hade fel. Hon sträckte fram armen mot urmakardamen och sa: "Kan du vara så snäll och flytta fram min klocka till sommartid? Mina fingrar är så styva och jag har ingen annan jag kan fråga så jag tänkte jag skulle få det gjort nu."
Urmakardamen gjorde som hon blivit ombedd och innan hon gick tittade den gamla damen belåtet på sin klocka och sa: "Den här dagen kommer att gå fort."
Det är mig en glädje att meddela att hon inget behövde betala för hjälpen.