Skärtorsdag och första april. Egentligen är ju min bloggarmånad slut men jag har svårt att sluta och på Söderströms är dom snälla och låter mig fortsätta. Har tänkt mig att min sista dag ska vara 9 april: sen reser jag till England på några dar och vet inte om jag kommer åt nätet och när jag sen kommer tillbaka är det dags att koncentrera sig på flyttningen från Villagatan - barndomshemmet - till Fänrik Ståls gatan i Tölö. Jag har ju i flera år tänkt att jag inte vill bli en gammal dam som bor i mitt barndomshem, nu ska jag då se om jag kan bli vuxen innan jag blir åldring.
(Har överhuvudtaget varit orolig för att jag missat ett viktigt utvecklingsstadium, att jag gått direkt från att vara söt ung flicka till att vara söt liten tant.)
 Pressmottagningen på Tammi i går var uppbygglig för alla som oroar sig för svenskans ställning i Finland. Både VDn och den litterära chefen talade svenska - liksom naturligtvis jag själv. Och de närvarande journalisterna verkade förstå - eller åtminstone visade de inte att de inte förstod. Det har i själva verket alltid imponerat på mig att ingen finsk journalist ännu uttryckt irritation över att jag inte talar finska, ingen har ens uttryckt förundran. Visst är det generöst? Många som försäkrar att de inte alls talar svenska talar sen ändå tappert svenska med mig och efteråt är de ofta smått upprymda över att det gått bra.