”I våra finlanssvenska skolor skall vi undervisa i finska,
inte på finska.”

Jag citerar ÅA:s rektor Jorma Mattinen, så som jag minns att han sa, då han hälsade Sfp:s partidagsdelegater välkomna till en mingelkväll i Åbo i juni 2008.  Av debattinlägg och tidningsskriverier framgår att alla inte tänker som han. Jag gör det.

Det är få språkliga minoriteter förunnat att ha en egen skola som fungerar helt på gruppens eget språk.  Den rätten skall vi slå vakt om.

Benkt-Erik Hedin skriver:

De här orden

De här orden kan man läsa.
De här orden kan man höra.
De här orden kan man leka.
De här orden kan man göra.

Man kan bli glad av ord.
Man kan bli arg av ord.
Man kan bli retad av ord.
Man kan bli tröstad av ord.

Man lär sig förstå med ord.
Man lär sig förklara med ord.
Och orden hjälper oss
att leva med varandra.

Det handlar om mig.
Det handlar om dig.
Det handlar om oss människor
och om vår värld.

Här är mina ord.
du får dem.
Nu är de dina.

Jag är finlanssvensk. Mina bästa ord är svenska ord, även om jag kan många bra på finska, rätt många på tyska och t.o.m. några på engelska. Det är lättast för mig att välja rätt ord bland de svenska orden, då jag vill glädja, trösta, berätta, informera, lära, kritisera och påverka. Mottagaren inregistrerar det jag har att säga och förstår det budskap jag vill förmedla om han/ hon förstår de ord jag formulerat till meningar. Budskapet väcker nya tankar som han/ hon i sin tur formulear i ord och för vidare.
Om mottagaren inte förstår de ord som används leder det till missförstånd. Budskapet når inte fram, diskussionen avstannar ... och ännu värre, den ”ordlösa” lämnas utanför, medan de som har ordet i sin makt fortsätter att tillsammans utvecka och utvecklas.

” – utbildning på det egna språket är en fråga om att förvalta och förkovra ett språkligt och kulturellt kapital.”   Marika Tandefelt.

I våra finlandssvenska skolar skall vi undervisa på svenska. Jag återkommer till att vi också skall undervisa i finska.