... undervisa i finska
I en debatt arrangerad av Handelskammaren fick jag frågan varför inte eleverna i Jakobstad lär sig finska. Jag var förberedd och försökte förklara. Då man inom pappersindustrin skall tillverka papper av en viss kvalitet väljer man först lämplig råvara och ser sedan till att tillverkningsprocessen sker utan störningar. Den råvara vi har i skolan är av varierande kvalitet. All råvara måste tas tillvara och förädlas. Flera produkter produceras samtidigt. Tillverkaren är inte ensam om att styra processen. Kvaliteten på en delprodukt (kunskap i finska) kan tillverkaren därför inte garantera.
Tes nr 1 Finska är svårt för den som har svenska som modersmål och inte kommer i kontakt med finskan i vardagslivet.
Många av eleverna i svenska Österbotten lever supersvenskt + litet engelskt. De ser bara på svensk tv, läser bara svenska tidningar och umgås bara med andra svenskspråkiga. Med engelska kommer de i kontakt via sin musik, tv:n och datorn.
Tes nr 2 En finlandssvensk måste kunna finska.
Alla behöver kunna förstå och uttrycka sig på finska. En majoritet kommer att ha behov av att kunna tala finska bra. För många kommer det att vara nödvändigt att kunna uttrycka sig korrekt i skrift.
Tes nr 3 Grammatiken, det korrekta, lär sig eleven ingen annanstans än i skolan.
Grammatiken är inget självändamål, men för en enspråkigt svensk elev är grammatiken det verktyg han/ hon behöver för att kunna lära sig finska. Alla behöver känna till vissa grammatiska begrepp, de hör till allmänbildningen.För läraren är det en utmaning att kunna anpassa undervisningen till den enskilda elevens behov, att modigt våga sovra och gallra och ändå se till att alla lär sig det väsentliga.
Tes nr 4 Eleverna lär sig tala i arbetslivet.
En stor del av högstadieeleverna tiger på mer än ett språk. Det kan vara svårt att få elever i puberteten att diskutera t.o.m. på sitt modersmål. Det är en delorsak till att det är svårt att utveckla den muntliga färdigheten. Det som fungerar, t.ex. hör- och läsförståelse, är nog idag en självklar del av undervisningen.
Om skolan har lyckats ge ett basordförråd och nödvändiga kunskaper i grammatik, så lär sig
nog en finlandssvensk tala finska. Jag har ofta fått höra: ”Du veit inte hu bra ja e på finsk ida”.
Tes nr 5 Tilläggskunskaper kan behövas.
I gymnasiet fördjupas kunskaperna. En del av eleverna kan trots det ha framtidsplaner som kräver mer. Den som t.ex. tänker sig studier i en finsk högskola/ ett finskt universitet måste satsa litet extra. Beprövade, enkla metoder är att vänja sig att se på finsk tv, att läsa en finsk tidning, att gå med i en finsk förening, att delta i en kurs på finska, att söka sommararbete på en finsk ort...
Tes nr 6 Det är ohemult att kräva det omöjliga av lärarna.
Under två till tre veckotimmar kan man inte lära allt. Det kan man inte, speciellt inte eftersom mottagaren ofta är inställd på helt andra våglängder. Det finns så mycket annat än finskan som pockar på hans/ hennes intresse.
Tes nr 7 Finskan är bara ett av många viktiga ämnen.
Modersmål, engelska, franska, matematik, fysik, kemi, biologi, historia, religion, idrott, slöjd, hälsokunskap, musik, huslig ekonomi -
Mera av allt
I kö stå önskemålen
vid skolans kunskapsdisk:
mera om alkoholen,
mera om rökningens risk,
mer om det aktuella,
mer om historiens gång,
mer om det sexuella,
mer om musik och sång,
mer om teknikundervisning,
mera om konstens mission
och (mot andliga värdens förlisning)
mera religion,
mer om miljöförstöring,
mer om förvällning av svamp,
mer om mopedrengöring,
mera om kvinnokamp,
mera om konstgjord andning,
mera om allt häromkring,
ja, mera av allt i skön blandning
och mindre av ingenting.
Rektor Brysk (Olof Hammarlund)
Märta-Lisa Westman
24.11.2008, 18:00
27.11.2008 11:29
ulf stenman





