Visst är det intressant att allra största delen av SFP-toppen nu flaggar för Niinistö samtidigt som det är Haavisto som har det största stödet bland finlandssvenskarna?
Det betyder ju, om inte annat, att SFP inte gärna kan göra anspråk på att representera finlandssvenskarna.

Intressant var också det jag igår hörde av en god vän, nämligen att Stefan Wallin när resultatet av senaste riksdagsval blivit klart först åkte iväg till samlingspartiets valvaka för att gratulera Katainen och först därpå infann sig på SFPs.

En helt annan sak:

Efter att jag igår skrivit om Ina Harlid, den polsk-svenska judinnan som absolut inte ville skriva sin livshistoria, kom jag plötsligt ihåg ett motsatt fall,  en dam jag häromdagen träffade vid kaffet på Östanlid i Jakobstad. Hon kom fram till mig och sa att hon hade en så intressant livshistoria och att hon nu undrade om hon inte kunde komma till Helsingfors och tillbringa ett par dar tillsammans med mig och berätta alltsammans för mig så att jag sen kunde skriva en bok om henne. Jag sa att jag nog inte riktigt hade tid. Jag sa att jag tyckte hon skulle försöka skriva själv. Jag sa att hon kanske kunde hitta nån på närmare håll som kunde skriva åt henne. Hon bara skakade på huvudet och sa: ”I så fall blir min historia nog aldrig skriven.”

Det kan inte hjälpas, hon gav mig dåligt samvete.