Freja Rudels
Blodsband
Noveller
SMAKPROV
Nu kan du läsa ett smakprov ur boken. Klicka på fliken Extramaterial längst ner på sidan.
"Han håller händerna på pakethållaren.
"Släpp inte! Släpp inte!" skriker hon som var jag.
Bakom kameran skrattar mamma. Bilden skakar till. Fångar in vägen, stenröset på andra sidan dikeskanten och den sneda björken, den som ännu är liten, men tillräckligt sned för att man ska kunna se att det är just den björken flickan låg under. Den på alla bilderna i tidningarna. Den som ser ut att bågna under vad den sett.
Och han släpper inte. Mamma skyndar efter oss. Filmen skakar sig närmare i takt med hennes steg, kommer alldeles nära pakethållaren och hans händer, stora och brunbrända bakom min lilla rygg. Trygga händer som inte släpper trots att det går fortare nu, trots att det är helt klart att jag faktiskt cyklar, att jag håller mig upprätt alldeles själv. Och så hans dova röst med en hög, nästan ljus iver insprängd.
"Bravo! Bravo flickan min!"
Och händerna som håller, som aldrig skulle släppa taget."
Freja Rudels debuterar med en novellsamling om barn och föräldrar. Den fokuserar på smärtpunkter och förfärligheter men också på längtan, möjligheter och hopp. Här finns mödrar och söner, mödrar och döttrar, fäder och söner och några hundar. Men allra mest skriver Rudels om fäder och döttrar, med påtaglig ömhet och kärlek.
Finstämt, ofta vemodigt, ibland tröstlöst, någon gång våldsamt - Rudels bygger upp sina noveller av noggrant återgivna detaljer, vardag och stämningar. Resultatet säger mycket om hur familjer mår i Finland idag.
Freja Rudels
Jag är uppvuxen i en by på en ö som är så stor att man inte behöver befatta sig med vattnet som omger den. Byn heter Genböle. Gen som i genomfart på väg till ställen som är något i sig. Resterna av den gamla åbovägen löpte rätt över vår gård...
Läs mer
När jag läser Freja Rudels novellsamling Blodsband får jag en känsla av att jag gjort missar i mina bedömningskriterier som recensent. Om jag tidigare skrivit att något är bra: jag är inte så säker på att det gäller mer. För det här är fruktansvärt bra alldeles på riktigt.
Sofia Torvalds, Kyrkpressen
Imponerande författardebut
Freja Rudels novellsamling är en lovande och intressant skönlitterär debut. Trots ett realistiskt och sakligt tonfall är hennes berättelser känslomässigt drabbande, kanske just för att sakligheten tvingar läsaren till en mer objektiv känslomässig identifikation med berättelsernas gestalter.
Det är inte ofta jag blir så entusiastisk av en skönlitterär debutbok som av Freja Rudels "Blodsband".
Rickard Lindholm, Vasabladet
Novellsamlingen Blodsband är en stark debut. ...
Rudels språk flyter lätt och obehindrat. ... Berättandet är också tekniskt välutfört. Sakta närmar sig Rudels sitt objekt, blixtsnabbt vänder hon sedan på situationen och överraskar läsaren. Och trots många intensiva sinnesrörelser blir tonen sällan sentimental.
... innerligt hoppas jag att Rudels fortsätter, att hon knyter samman trådarna kanske i form av en roman. ... jag vill att hon sopar fram det där vidunderliga som ligger gömt under mattan och som hon uppenbarligen kan ge ord åt.
Isabella Rothberg, Ny Tid
Här finns sådant som är skakande och insiktsfullt. Och faktiskt en stor och komplicerad ömhet i förhållandet mellan barn och föräldrar.
Pia Ingström, Hufvudstadsbladet
De är helt enkelt väl fungerande noveller skrivna med ett precist och exakt språk och beskrivningarna av de svåra relationerna mellan föräldrar och barn känns trovärdiga. Med andra ord en intressant ny litterär bekantskap.
Ingeborg Gayer, Borgåbladet
Det är med andra ord god novellkonst som Freja Rudels bjuder på i denna säkra och lovande debut. Det är välskrivna, skickligt konstruerade noveller som drivet balanserar mellan sagt och antytt och bärs upp av en insiktsfull och skarpsynt människoskildring som är smått imponerande.
Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser
Freja Rudels är en stilistiskt säker och språkligt driven författare som skriver skickligt om såväl förvridna självbilder som missriktad omtanke, om avsigkomna och tafatta försök att nå ut till en annan människa.
Marit Lindqvist, Kulturimmen
Freja Rudels skönlitterära debut är en gripande bok att känna igen sig i och låta sig beröras av.
Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning
De mycket välskrivna novellerna har ett fint bildspråk och miljöerna känns som minnen från en hembygd. En roman av denna författare är något att se fram emot.
Ingalill Magnusson, BTJ
Utdrag ur novellen Fistel
De var noggranna, poliserna, även om de inte ville se på mig. De frågade om det fanns vittnen till händelsen. De frågade trots att de själva redan hade berättat för mig att det inte fanns några. Sen frågade de vilket öra det var frågan om. Det tyckte jag också var ganska uppenbart. Att det var det högra. Det som är borta.
Jag minns inte så mycket av ambulansfärden. Inte egentligen. Men jag minns lukten av den. Hysteriskt ren runt allt det som var jag. Hon som satt bredvid båren luktade så. Hon var liksom tvådd till ett ingenting. Jag tror hon menade väl med att sitta där. Det var hennes jobb och hon kunde ju inte veta hur ren hon blev. Kunde inte veta hur smutsig hon gjorde mig.
Och att poliserna inte såg på mig kan de inte klandras för. När den första nyfikenheten hade lagt sig var det säkert lättare att inte titta.
Angenämare åtminstone.
Det vet jag om någon.
Jag skulle se bort om jag kunde. Låtsas som att allt är som förr.
Hur som helst fick jag upprepa det där med örat en gång till. Om handtaget och handskarna. De tittade på varandra. Sen harklade sig han som hette Laaksonen, som tydligen var förhörsledare, och sa:
"Det är kanske inte så bra att röra sig ensam vid magasinen mitt i natten om man är en ung tös."
Han hade rätt. Att sätta sig på huk mellan två stumma husväggar och kissa med ryggen mot ljuset och trosorna runt vristerna, färdigt liksom, var bevisligen inte så bra.
Men så var det ju å andra sidan så mycket som inte var så bra. Som att Laaksonen hade bitit på nagelbanden så de blödde och att han hade en slinga slitet hår ringlad över flinten.
Jag hade lust att säga det till honom, att det om någonting inte var så bra.
