Maria Turtschaninoff nominerad till Finlandia Junior

Arra. Legender från Lavora nominerades till Finlandia Junior 3.11.
Här kan du vilka tankar det väckte hos författaren:

Vad kan jag säga om att min bok Arra blivit nominerad till Finlandia Junior 2009? Jag försöker svänga mig med ord som glad, och överväldigad, och stolt. Ändå säger de orden nästan ingenting om vad jag känner.

Min lilla Arra. Som jag såg för mig en gång, en liten flicka med trassligt svart hår, sittande under ett bord, skrämd och vild som ett djur. Hennes historia började jag berätta för att ta reda på varför hon var stum. Jag har skrivit, och oroat mig, och skrivit om, och oroat mig lite till. Jag har stått henne så nära att jag inte kunnat se henne ordentligt och verkligen inte haft en aning om hur andra kan tänkas uppfatta henne.

När jag fick veta att Arra blivit nominerad till Finlandia Junior blev jag mycket glad men hade samtidigt svårt att tro på det. Först när jag såg boken uppe på podiet, tillsammans med de fem andra nominerade böckerna begrep jag att det var sant. Känslan av overklighet vill ändå inte riktigt släppa. Det är så stort att jag har svårt att greppa det.

Jag kan se Arra lite tydligare nu. Jag bär henne inte längre närmast hjärtat. Där gömmer jag istället en ny berättelse, som jag oroar mig för och arbetar på och inte kan se tydligt. Arra är ute i stora världen på egen hand. Hon klarar sig. Men jag tittar till henne då och då, för att försäkra mig om att hon har det bra.

Såhär löd Finlandia Junior juryns motivering:
Maria Turtschaninoffs berättelse handlar om flickan Arra, som föds och lever oönskad, föraktad och försmådd av sin familj. Eftersom ingen lägger märke till Arra eller talar med henne lär hon sig inte att tala som andra barn. Talet saknar mening för henne. I stället växer och lever hon med och i naturen. "Allt eftersom tiden gick uppfattade Arra allt fler sånger. Träden hade sin, och vinden sin, och regnet sin egen. Varje dag upptäckte hon en ny strof eller ett nytt kväde. Tiden blev aldrig lång och hon kände sig aldrig ensam."Arra lär sig att behärska naturen och naturkrafterna med sin sång och väver dem till sitt jag på samma sätt som hon väver bildvävar av garn.
Krafterna är farliga och mäktiga. De kan också missbrukas med fruktansvärda följder, vilket Arra får lära sig.  Lyckligtvis finner hon någon som kommer henne nära. Tillsammans med denna person lär hon sig att använda sina krafter i det godas tjänst.
Arra är ett poetiskt vacker och fantastiskt helhetskonstverk, som väver in läsaren i en fascinerande väv. Berättelsen är medryckande, här lever berättartraditionen starkt. Att läsa Arra är egentligen att lyssna till dess gungande rytm, dess mystik och lugnande musik som läsaren kan se och höra, känna smaken och doften av.