Kort bara, en tanke som slog mig nyss:
Den engelska författaren E M Forster skrev för sådär nittio åttio år sen om hur Homo Fictus – den fiktiva människan, människan i skönlitteraturen – skiljer sig från den verkliga: hon ägnar mer tid åt kärlek, åt att tänka på kärlek och överhuvudtaget åt att tänka men betydligt mindre åt att äta, sova och arbeta. Min insikt för dagen är att Homo Fictus också ägnar betydligt mindre tid åt att leta efter saker – glasögon, nycklar, plånbok, gårdagens tidning, ett bestämt klädesplagg, en bestämd bok man lade undan – och åt att städa. Just nu, när det är letar och städar jag gör tänker jag på att det är just det jag skulle vilja läsa om. Alldeles särskilt skulle jag vilja läsa en ordentlig städskildring. Jag skulle vilja läsa om nån som inte bara dammsuger utan som också letar efter smulor och kladd i springan mellan spis och diskbänk, om nån som tänker sopa golvet men efter en blick på sopskyffeln inser att den nödvändigt borde sköljas av först, ja, kanske rentav skuras.
Det skulle jag vilja skriva om.