Strecksatser har ju en snäll läsare, Ulla, lärt mig att det heter, tack för det, och här följer nu fyra stycken denna lördag morgon:

-    Jag har ett tungt vägande motto, ett Linnéord som lyder: "Omnia mirari etiam tritissima". Det är latin, det betyder "Att förundras över allt, också det mest obetydliga". Jag fick det i julklapp av Lars och tungt vägande är det därför att det sitter inhugget på en stenplatta som inte är stor, inte mer än drygt tretti gånger tretti centimeter, men som väger trettitvå kilo. Jag älskar det, jag älskar det verkligen, och jag vill ha det utanför ytterdörren i Ekenäs men än så länge finns det  alltså här i lägenheten på Geijersgatan i Uppsala och står som en ledsam liten gravsten lutad mot tamburväggen strax intill toalettdörren.

 - "Det finns böcker som är roligare att diskutera än att läsa", sa mina läkarstudenter i torsdags.Det handlade om Camus' Främlingen vars huvudperson de hade svårt att få grepp om. Jag påpekade att Mersault nog har svårt att få grepp om sig själv och då nickade de allvarligt. Fast läkarstudenter är så skötsamma att de har svårt att få grepp om - eller ens tro på existensen av  - människor som inte "tar tag i" (som man säger här) sina liv.
Litteraturkurser för läkarstudenter ordnas för att studenterna ska bli mera empatiska. Jag har länge hävdat att man inte blir mer empatisk av att läsa skönlitteratur - bleve man det vore väl litteraturvetare ett under av empati och mitt empiriska material pekar i annan riktning. Men jag tror att läkarstudenter blir empatiska i förhållande till varandra när de diskuterar, när åsikt bryts mot åsikt.
Jag tror faktiskt också att de blir smått empatiska mot mig. I en utvärdering skrev en gång en av deltagarna: "Förut avskydde jag finlandssvenskan. Nu tycker jag den är riktigt trevlig."

- Idag är det många många som gärna diskuterar böcker: bokcirklar är populära som aldrig förr. Monika Fagerholm har berättat att The New Yorker har en Book Club för alla som vill diskutera Revolutionary Road. Själv har jag bara sett filmen som imponerade genom sin autentiska femtitalsstämning. Bara en sån sak som at vi får se den gravida unga April röka och dricka ogenerat.
Hur beteenden, värderingar - och ord - förändras kan man fundera på. På en av de bloggar jag nu börjat läsa - Sigbritt Ernalds - fanns en liten diskussion om uttrycket "att skumma mjölk". Vi är trots allt fortfarande några stycken som kommer ihåg att de betytt något annat än att göra cappccino....

- Nej, jag vill inte skriva om Fritzl, jag vill inte det. Men om ord: i amerikansk populärpress kallas han "Dungeon Dad". Låter det inte som något ur Disney?