Det skulle vara lättare, men vi tycker att man inte ska låta taistoittiden falla in i glömskans barmhärtiga värld.
Tillräckligt vatten har nu flutit under Moskvas broar för att man ärligt ska våga tänka igenom vad taistoiterna egentligen sysslade med.
Var vi unga idealistiska studenter nyttiga idioter som utnyttjades för en större sak av ledare med en hemlig agenda?
Därför har vi skrivit boken Nyttiga idioter? Unga idealister, Lenin och sjuttiotalet.
I boken konstaterar vi själva med eftertryck: Vi kände oss som verkligt nyttiga idioter! Det var när vi skrev om den allvarligaste men samtidigt mest absurda incidenten under vår revolutionära period. Vi fick ett uppdrag som vi upplevde att vi inte kunde tacka nej till.
Vi gavs en adress där vi träffade Jakke Laakso. Han gav oss order att börja gå på maoisternas tillställningar. Det var väldigt hemligt och vi skulle regelbundet rapportera till honom. Jakke målade upp en framtid då vi måste bryta med SOL och alla våra vänner skulle avsky oss. Först efter revolutionen skulle vi få upprättelse.
Vi var väldigt uppskakade, men ansåg att vi inte kunde vägra. Lite nyfikna var vi också. Vi gick faktiskt till en öppen fest som maoisterna ordnade. Det var fullt av ungdomar, kanske litet mera bohemiska än på våra mera strikta fester. Maos bilder fanns uppsatta överallt, till och med på toaletten ovanför WC- pappershållaren. På programmet stod bland annat en sketch där man gjorde narr av Taisto Sinisalo. Vad som annars sades har vi bara vaga minnesbilder av. Men hotbilden var definitivt just minoritetskommunisterna.
Vi skrev ett sammandrag av det hela till Jakke. Allt skulle vara hemligt men så gick Jakke på ett seminarium upp i talarstolen och citerade direkt stora delar av rapporten. På seminariet satt personer vi hade sett på maoistfesten! Vi hade blivit riktigt ordentligt lurade och bestämde oss för att aldrig avslöja vårt ”spioneri” och att aldrig göra om det.
Nu har vi brutit vårt löfte till Jakke Laakso och vi undrar vilka andra unga studenter han försökte värva. Vi är ganska säkra på att slutstationen för våra rapporter skulle ha varit Moskva om vi hade fortsatt.
Hur är det med dej som var med: var det bara skojiga fester i ett romantiskt revolutionärt skimmer eller insåg du i något skede att du var en kugge i ett större maskineri där någon annan höll i spakarna? Vi ser fram emot dina inlägg!
Camilla Berggren och Marianne Lydén