Hello Kitty ... ursäkta bloggen!

Ah, det billigaste sättet att resa är att stirra på en karta och drömma sig bort. För att spara fyrk har jag hängt upp en fin karta över Norden och Baltikum på väggen, precis ovanför datorn här hemma. Just ovanför skärmen fastnade mina ögon vid kartans nedre kant. Orterna var Grodno i nordvästra spetsen av Vitryssland och Druskininkai i sydligaste Litauen.

Vad är det där för gudsförgätna hålor? tänkte jag.

Google nästa (fortfarande gratis).

Men vilka kulturorter! Bägge platser har (naturligtvis) en lång och ärorik historia. Gränsjusteringar, krig och maktkamper (Polen-Litauen-Vitryssland-Sovjet) har ständigt kastat orterna mellan olika riken, men det som slog mig var den historiska tyngd bägge orter har.

Grodno (Hrodna) omnämns redan på 1100-talet och är en av de äldsta städerna i det gamla Litauen (numera ligger orten alltså i Vitryssland). Det judiska inflytandet har alltid varit starkt och en verklig handelsstad har det varit.

Under första världskriget tillät tyskarna att en vitrysk republik upprättades 1918 och just i Grodno hade den kortlivade vitryska republiken en tid sitt huvudsäte, med tyskarnas goda minne. Men av rädsla för ryssarna kastade tyskarna området vidare till Polen... och efter många om och men och mycket blodspillan förblev staden under polsk kontroll.

Snart var det dags igen. När Sovjet (och Tyskland) marscherade in i september 1939 försökte Polen desperat försvara sig, och i Grodno fick flera hundra soldater sätta livet till. Polackerna deporterades och området tillföll den vitryska sovjetiska unionsrepubliken. Två år senare kom tyskarna – och stadens judiska befolkning skickades till koncentrationsläger.

I dag finns det en stark polsk minoritet i Grodno, massor av intressant arkitektur med slott med anor från 1100-talet och hus från medeltiden och kyrkor från barocktiden.

Och på andra sidan gränsen, i Druskininkai, hittas en urgammal bad- och kurort. Med orörda skogar runt omkring, floder och lugn och ro, charmades jag totalt på några minuter av stället.

Nikolaj I gav ett dekret på 1830-talet om att staden fick bli en kurort och sedan började det hända. På nätet sägs det att kurorten blev extremt populär under Sovjettiden efter andra världskriget och hade 400 000 besökare per år.

Sen följde en nedgång men nu bär det uppåt igen, med stora investeringar på gång, och hundratusentals besökare varje år.

Pust. Det är väl bara att börja packa pappas pappsäck.

Och inse att den där kartan kommer att stå mig dyrt.