Också kärleken funderar jag vidare på.
Det är möjligt att jag har fel, men sedan en tid har jag haft för mig att en yngre generation är mindre romantisk, mer förnuftig än min. På min tid hade man för sig att ju besvärligare ett förhållande tedde sig desto mer helhjärtat skulle man satsa på det: föräldrars motstånd, väldiga geografiska avstånd och till och med den älskades brister - som till exempel alkoholism - var hinder att till varje pris övervinna. I dag kan man få det intrycket att det räcker med att en partner ska studera utomlands ett år för att förhållandet omprövas och kan tänkas te sig för besvärligt.
I USA heter det att det finns de  som inte vill bli allvarligt engagerade i någon som bor så det är svårt att parkera i närheten.
Häromdagen hade jag förresten en notis om Pippi och Mumintrollet - årsbarn med både mig och med varandra. Jag frågade mig hur det hade gått om de hade gift sig med varandra. Jag föreställde mig att Pippi skulle ta hand om Mumintrollet med samma överseende energi som hon ägnade Tommy och Annika, att de skulle bott i Villa Villekulla och odlat ekologiskt, att Pippi skulle blivit feminist och Mumin velourpappa men vad är mycket osäker på är om de skulle ha skilt sig eller hållit ihop ända till dags dato - och pensionernge?