Nu recensionsdag i Sverige. Har än så länge bara läst Svenska Dagbladet där det är Inga Sanner - professor i idéhistoria i Stockholm - som skriver. Det är både positivt och negativt: hon tycker - i motsats till Tuva Korsstöm, om jag förstått dem båda rätt - att jag mera bort hålla mig till min egen berättelse eftersom pensionärsliv är så olika att det är omöjligt att säga något mer övergripande.
Det var faktiskt min egen utgångspunkt: att pensionärsliv kan se mycket olika ut men Tuva tyckte alltså att jag hade bort göra research. Det hade i så fall blivit en helt annan bok.
Mot Inga Sanner kan man å andra sidan invända att jag ju i åratal har hållit på och berättat min egen berättelse.
I går hade jag igen mina läkarstudenter och den här gången diskuterade vi Kafkas Förvandlingen. Studenterna ville gärna tänka sig att Gregor Samsa egentligen lider av en mentalsjukdom och att det är därför familjen skäms för honom och så småningom önskar livet ur honom. Jag berättade också en del om Kafkas liv och läste det brev Kafka skrev til Felice Bauer när han friade till henne - eller en av de gånger han friade för de var ju förlovade i olika omgångar: "Jag skulle förlora en mestadels skrämmande ensamhet och vinna Dig. Du skulle å andra sidan förlora ett liv som Du nästan är fullständigt nöjd med. Du skulle förlora Berlin, kontoret där Du trivs, väninnorna, nöjena, chansen att gifta Dig med en frisk och gladlynt man, att få vackra och friska barn."
En man som skriver så vill nog inte gifta sig, menade studenterna.
De har de helt säkert rätt i.