Var nyss till Sysslomansgatans Video och Livs - numera ställföreträdare för gamla hederliga posten - för att avhämta ett paket från mitt svenska förlag Forum med fyrtio friexemplar av Resa med rabatt. Den upplagan har ett annat omslag än Söderströms och Tammis: Ia Falcks underbara fågel stadd i förvandling (bilden heter ju Metamorfos) var tydligen för djärv för svenskarna.
Alla böcker var i ett och samma paket som vägde sexton kilo så det var bara att ringa efter taxi. "Du har visst varit och handlat?" sa chauffören muntert och så berättade jag att det var böcker, eller en bok - min bok och när han frågade vad det var för en bok så berättade jag också det.
"Då handlar den alltså om ett livsskede, menar du?" sa han och fortsatte genast med att berätta att han själv var mycket medveten om sitt livsskede: han är trettioåtta år och fyrtioårskrisen har börjat. Visserligen har han sambo och ett litet barn men han funderar mycket på om han valt rätt bana i livet . han håller just på att bli färdig med en examen i datatekik men konstaterar jämt och ständigt att kompisar som har mindre utbildning än han själv förtjänar mer.
Jag svarade att jag tror att fyrtioårskriser är värre än pensionärskriser för är det inte där runt fyrtio som man inser att man är för gammal för att vara ung och lovande? Vad man inte riktigt ser är hur mycket liv man ännu har kvar, hur många överraskningar man troligtvis har till godo.