Mer om finlandssvenskan - och svenskan generellt:
Två mejl hittade jag nyss. Det ena är från arrangörerna för flerspråkighetskonferensen för tio dar sen. De skriver att många tyckre det var "mysigt" (mysigt???) med min finlandssvenska men att somliga tyckte att min "dialekt" (dialekt?) var svår att förstå.
Det andra var från Gun-Britt Sundström, författare till en av mina älsklingsromaner Maken och översättare. Också som översättare är hon - brukar hon vara - förstklassig men att hon hörde av sig nu kom sig av att jag recenserat en bok hon översatt nämligen Sigrun Slapgaards Sigrid Undset. Diktardrottningen och i recensionen påpekat att översättningen hade sina brister. Nu ville hon - mycket vänligt - veta vilka och lyckligtvis hade jag faktiskt listat några exempel. (Lyckligtvis inte minst för att jag skrev recensionen nån gång på senhösten.) Av mina två älsklingsexempel handlar det ena om Sigrid Undsets arbetsvanor: "hon lagade sig den ena kaffekannan efter den andra" och det andra - min absoluta favorit - om hennes bitterhet mot sin man, målaren Svarstad: "hade han kanske inte överlåtit åt henne att föda deras barn?"