Nu är jag tillbaka i Helsingfors - och nu snöar det, stora flingor.
Jag hör faktiskt till dem som älskar snö, som älskat den här vintern, den riktiga, topelianska vintern som man i barndomen lärde sig att det var en moralisk kvalitet att älska - men nu räcker det.
Nu RÄCKER det.
Är återigen stimulerad av de kommentarer jag fått. När det gäller min kritik av Gun-Britt Sundström så är det viktigt att ha klart för sig att hon hör till Sveriges allra mest uppburna stilister, allra främsta översättare: hon har bland annat medverkat i Bibelkommissionen. I sitt brev till mig skrev hon mycket riktigt att hon snarast var "upprymd" över mina invändningar eftersom hon annars alltid får så mycket beröm.
Sen får man också komma ihåg att översättares stora problem är att de oftast blir bortglömda i recensionssammanhang, på sin höjd brukar det stå något om att boken är "smidigt" översatt.
En intressant fråga är om man i en recension ska exemplifiera hur man tycker översättaren misslyckats Det gjorde inte jag, jag nöjde mig med att säga att jag misstänkte att den annars så förträffliga Sundström verkade ha varit uttråkad av just den här uppgiften. (Slapgaards bok är verkligen dålig - och lång, oändligt lång.) I går gav jag då ett par exempel här på bloggen och det hade kanske varit bra att göra det i recensionen också för då hade läsarna ju haft möjlighet att ta ställning själva. Nu är det ju uppenbarligen så att åtminstone Jenny inte tycker att dethär är fel att bry sig om.