Så många kriser att det är svårt att välja vilken man ska oroa sig för mest. Vilken vecka det har varit!

För det första har vi livsmedelskrisen. Butikerna blir tomma på mat och vi riskerar att svälta ihjäl. Marthaföreningen ger tips på hur man bakar sitt eget bröd – ur egenmalet vete på en egenbyggd stenugn på bakgården.

Jag, hörande till en generation som är uppvuxen på ironi, tyckte att hela krisen var ganska kul. Har faktiskt aldrig varit med om att maten hade tagit slut, och för att riktigt kunna uppleva krisstämningarna beslöt jag att hetshandla under rusningstid i den lilla kvartersalepan.

Vilken känsla! Med blodiga armbågar brottades jag om de sista fiskpinnarna med vresiga hemmamammor som fortfarande minns Tjernobyl och DDR. Och jag vann. Mammorna och barnen får äta ärtsoppa.

Sedan beslöt arbetsminister Anni Sinnemäki att bara skjuta upp strejken med två veckor och nu tar den i praktiken slut. Imponerande! Kan inte helt förstå varför stuvarstrejken var ett sånt problem då en minister genom att knäppa sina gyllene fingrar flyttar på strejker så där bara.

Den andra krisen är en regeringskris. Britterna slängde om konstellationerna i sitt parlament och nu är det ingen som har majoritet längre. De konservativa och liberaldemokraterna blir kanske tvungna att bilda en koalitionsregering. Huu! Skrämmande. Hur ska det lyckas?

Blablaa.

Men den största av alla moderna megakriser är ändå finanskrisen i Grekland – som inte bara hotar euroområdets gemensamma valuta med allt vad det innebär, utan också vår stereotypa uppfattning om grekerna som ett ärligt och hårt arbetande folk. Men vänta. Var det någon som var av den uppfattningen från början?

Finns det måntro en term för det, att ha en förutfattad negativ uppfattning om ett annat folk och plötsligt få den bekräftad? Om inte så borde en uppfinnas.

Kanske om man tar det grekiska ordet  antropos, som betyder människa, och kombinerar det med logos, som betyder vetenskap, och proto, som betyder före – antropoprotologi. Genialt! Finanskrisen i Grekland är, med andra ord, antropoprotolog.

Ordet antropoprotolog, som ett adjektiv, har naturligtvis något av en negativ klang. Eller skulle ha i vanliga fall – förutfattade negativa uppfattningar. Men när det kommer till Grekland är det ändå okej att dra alla svartmuskiga, retsinadrickande greker (och deras löss) över en och samma kam.

Och nu ska de ha våra pengar! Tog de inte våra pengar redan när vi besökte deras (korrumperade) badhotell och blev skinnade i deras (korrumperade) turistaffärer?

Lyckligtvis känner sig det finska folket inte lika hotat av finanskrisen i Grekland som media gör ibland. (Antagligen för att folket är dumt och inte förstår sig på finanser eller marknader eller kriser eller EU.) För de flesta har finanskrisen de facto varit helt okej. Så länge man inte fick sparken har man kunnat njuta av de låga räntorna. Och antagligen var det helt okej att ta en liten konsumtionspaus annars också. När det kommer till grekerna, ge dem pengar, tycker jag. Sämre saker har man lagt sina pengar på.

Men det är något som framtiden får visa. Jag gissar ändå på att Europa och USA kommer att klara sig. USA antagligen lite bättre – som vanligt.

Ciao!

PS. Fantastisk scen i Howard Hawks filmatisering av Raymond Chandlers deckare The Big Sleep med Humphery Bogart som Philip Marlowe.

I början av filmen träffar Marlowe sin uppdragsgivare, en gammal herre, i ett växthus. Som sig bör är det hett i växthuset och Marlowe börjar svettas. Och han svettas rejält. Svetten rinner ner för hans panna och i hans ögon och hans vita skjorta blir blöt på bröstet och ryggen. När han senare träffar filmens femme fatale är han fortfarande svettig.

Helt sjukt! Det att Bogart gick med att svettas på film på riktigt. Nuförtiden använder man fusksvett, därsprutad av fotografen för den bästa dramatiska effekten.