Ja, Kasper har alldeles rätt i att man kunde presentera sig. Jag heter Nora och är trettio år gammal.
Min pappa ville att jag skulle heta Sara, men min mor tyckte det lät för bibliskt och eftersom hon just läst ut Ibsens Dockhus, tyckte hon att Nora som lämnade sin familj var ett mera passande namn för mig.
Jag är trettio år gammal, men jag känner mig som 27. Det har också hänt att jag i misstag svarat att jag är 25 när någon frågat min ålder. Det måste betyda att den verkliga åldern inte är så viktig. Det är hur man känner sig just då när någon undrar.
Jag började skriva dagbok när jag var 6 år gammal och sagor och facklitteratur då jag var 8 år gammal. Jag skrev en trilogi som hette: Om du vill lära dig lite om hundar!, Om du vill lära dig lite om katter!, Om du vill lära dig lite om fiskar! För att skriva böckerna lånade jag högvis med böcker för att lära mig lite om hundar, katter och fiskar.
Mina böcker var väldigt informativa, men började i slutet gå över i en desperat ton:
”När hundarna är smo kan dom inte gå ner för trapporna men det kan dåm när dåm blir stora. Hundarna behöver en korg att ligga i, mat, hundleksak, ben. JAG SKULLE VILJA HA EN HUND SOM SKALL VARA LURVIG, SNÄLL, SÖT, LITEN.”
Christina Andersson har sagt att ”Ibland säger det plopp och så hoppar en saga ut”. Bättre kan jag inte beskriva det. När det säger plopp sitter jag och skriver som besatt tills stommen på sagan är klar. Sedan sitter jag och skriver kött på benen till sagan. Då är jag mindre besatt.
Vi har inga husdjur. Vi hade en gång i tiderna fyra ökenråttor, men efter att de dödat varandra och den fjärde dog när han blev uttråkad på grund av för få slagsmål, tog vi inte nya djur.
5-åringen Wilma har dock länge viskat i mitt öra att hon vill ha ett husdjur, och vi har kommit överens om att detta skall hända på hennes 6-års dag i oktober. Hon kommer att få ett gäng ökenråttor. Just det. Fast ökenråttorna jämt var på dåligt humör, så var de mycket lättskötta och vi har sparat deras bur. Det är bara att fylla på med nya invånare. Wilma har redan namngett dem. De skall heta Margareta och Margarina.
Jag är en filantrop som ofta blir blixtkär i nya människor, älskar alla mina nära och kära och oroar mig över hemskheter som jag läser i tidningar. Jag undviker skräckfilmer, för min egen fantasi i sig är alldeles för livlig. Jag gillar att skriva, motionera, resa till europeiska huvudstäder, gå på loppis, se på antika möbler och att få leva.
Nora
