av Nagona
Första gången jag mötte vetenskapsman Strömman fick jag fick rädda honom ur den människoätande krokodilen Gustaves gap. Denna mytomnspunna, i Tanganykia-sjön levande reptil anses av många vara ett fiktivt väsen, men jag kan försäkra er om att när ni kränger en gammal kvast tvärledes in i detta odjurs gap flyr sådana tankar er omedelbart.
Jag förlorade en kvast denna dimmiga eftermiddag, men räddade livet på en europé. Sånt har sina konsekvenser.
Denna bleka vita människa, ”vetenskapsman Strömman”, var synbart omtumlad efter att jag släpat upp honom på stranden. ”Jag trodde ju Gustave var en myt”, upprepade han, mest för sig själv. Jag baddade hans blodiga panna med en manet jag skopat upp ur sjön och skulle precis resa mig för att försöka få tag på en Solero (hans begäran) – då han plötsligt blev osammanhängande.
”Maneten Stromman!”, ropade han. Jag misstänkte att han var allvarligare skadad än han verkade. ”Jag har hittat den! Maneten Stromman!”, hojtade han igen. ”Hurra!” Den här gången grep han tag om min överarm, lite för stadigt. ”Ni har räddat mitt liv samt hjälpt mig göra en viktig akademisk upptäckt” sade han. ”Vill ni gifta er med mig”? Jag stirrade på honom utan att säga ett ord. Det var det dummaste jag någonsin hade hört.
”Nagona”, sa min far betänksamt, ”en rufsig europé var igår här för att be om din hand.” Jag suckade djupt. Alla vet ju att äktenskap inte fungerar så. Visst, jag såg inte alltför mycket framemot att bli bortgift med grannbyns hövdings lönnfete son, men nu är ju giftermål som alla vet framförallt en överenskommelse mellan olika släkter, ingen studie i romantiska eskapader.
”Far, jag gifter mig hellre med Akili, som ni kommit överens om innan jag föddes” svarade jag utan tvekan. ”Jag vill vara uppriktig med dig Nagona”, sa min far, ”jag tänker på den ekonomiska aspekten. Han är ju trots allt europé”. ”Men visst förstår jag om du är betänksam. Han verkar ju i och för sig rejält förvirrad.”
Två veckor senare tatuerade så denne sällsamme nordiske vegtenskapsman en stor manet på min fars bringa, användande sig av en gammal Bic-penna, gitarrsträng samt motor från en kasettspelare. Detta gjorde min far så lycklig att han förutom att gifta bort mig till honom även gjorde honom till vicehövding i byn. Vi har idag två stycken barn, svarta som natten.
