I denna den tredje veckan av vår lilla men utsökta litteraturcirkel rör vi oss kring sidorna 173 till 265, för att sedan ägna knappt två veckor åt den sista och avslutande delen. Jag skulle vilja dröja kvar vid min frågeställning om Vinterträdgården eftersom den känns så central för "Glitterscenen" i stort. Vad ÄR Vinterträdgården - för er, och för de olika karaktärerna? En dröm, en hägring, ett souvenirmuseum, a room of one's own... eller något helt annat? Och hur förhåller sig Vinterträdgården till Glitterscenen?

Ett ord som dykt upp flera gånger i diskussionen: moll. Janna Thorström - vars Buktalaren vi diskuterar nästa månad - ser molltonen som något typiskt finskt, och Eva Moe påpekar att den i Glitterscenen så centrala folkvisan även den går i moll. Men, undrar jag nu, stämmer det verkligen att Glitterscenen går så totalt i moll? Är det jag som har konstig humor, eller är inte Monika Fagerholm riktigt rolig då och då? Flera av kioskepisoderna med Maj-Gun är ju sjukt roliga (och mycket mer). Håller ni med om att det, molltonen till trots, finns inslag av humor?

Ett annat ord, som alltid tycks flyta upp när det skrivs om Monika Fagerholms författarskap i medierna: flickskildring. Jan Arnald konstaterade i sin (förvisso smått lyriska) recension i DN att männen är så gott som icke-existerande i Fagerholmland. Suuuuck, tänker jag rent spontant. Hur kommer det sig att när manliga författare skriver om män så heter det att de behandlar de universella, tidlösa frågorna och när kvinnliga författare skildrar en främst kvinnlig (men likväl universell) sfär så blir det flickskildring av det hela? Ja, vad säger ni om detta?

På tal om Maj-Gun: hon känns ju onekligen som något av en huvudperson, i synnerhet i denna del av boken. Hur skulle ni karakterisera hennes vänskap med Suzette? Är det över huvud taget en vänskap - eller något annat? Hur förhåller de sig till varandra, de två?

Som alltid är dessa frågor och funderingar blott små tankefrön. Feel free att... allt!

Helena Dahlgren
Bokhora.se