Vi har nu kommit till slutet, till sanningen om vad som egentligen hände vid Bule träsket 1969... eller är det verkligen så? Finns det över huvud taget några sanningar i Trakten? Den här sista veckan (egentligen nära två veckor, vi håller på fram till den sista oktober) tänkte jag att vi kunde prata om romanen som helhet. Intryck, sinnesstämningar, favoritpassager, karaktärsutveckling, scener som framkallar rys (själv är jag livrädd för Ava Gardner/"Liz" Maalamaa-masken, den påminner om den otäcka pojken - Mrs Tremonds barnbarn - som skuttar omkring i den otäcka fågelmasken i "Twin Peaks: Fire Walk With Me"; ja, jag kunde inte låta bli att dra en till Lynchparallell...) et cetera. Men också, för att återanknyta lite till diskussionen första veckan, om förväntningar. Hur tycker ni att Den amerikanska flickan och Glitterscenen förhåller sig till varandra nu när ni läst båda två?

Denna vecka vill jag inte ge er några direkta punkter utan tycker att vi kan tala mer allmänt, personligt om våra läsupplevelser och hur ni reagerade på slutet. Till exempel. Och om Monika mot slutet av cirkeln vill berätta om hur hon upplever Vinterträdgården så vore det fantastiskt! (Vi är många som undrar...)

I min presentation på Bokhora.se skriver jag att jag gillar "författare som förkroppsligar de två S:en [Språk och Stämning, min anm.] så till den grad att de skapar ett eget, helt unikt universum mellan bokpärmarna". Frågan är om det finns någon nu levande nordisk författare som bättre lever upp till den devisen än Monika Fagerholm. Att läsa henne är att äntra en värld som, för att citera Agent Cooper i Twin Peaks, är "a place both wonderful and strange". En värld som går i bubbelgumsrosa och nattsvart; suggestiv, gåtfull och full av ond, bråd död och mörka begär. Men också: glittrande solsken, oskyldig kärlek, glitter och drömsk vardagstristess. Sannerligen en värld av Språk & Stämning; fagerholmskan liknar ingenting annat.

En värld som lätt kan svälja en hel om man inte är försiktig. En värld man antingen älskar eller hatar - var på spektrat jag placerar mig har ni nog redan gissat.

Och så nu, efter år av väntan: Glitterscenen. En fristående fortsättning på Augustvinnande Den amerikanska flickan, där vi åter får besöka Trakten, på nytt får höra den gamla berättelsen om den amerikanska flickan som dog av kärlek vid Bule träsket 1969... fast ur andra perspektiv, med andra huvudrollsinnehavare.

Eftersom Monika Fagerholm är ett författarskap som lämnar få oberörda, och eftersom Glitterscenen varit så oerhört omtalad och efterlängtad långt innan den funnits på bokhandelsdiskarna, tänkte jag att vi skulle viga denna första vecka av bokcirkeln åt att prata om vårt personliga förhållande till Monika Fagerholm. Har ni läst något av henne tidigare? När, om ni som jag är hopplöst bortkollrad av det fagerholmska universumet, upptäckte ni henne? Vad ÄR typiskt fagerholmskt? Hur skulle ni definiera det fagerholmska språket? Vad har ni för förväntningar på Glitterscenen? Och så vidare, och så vidare. Glöm heller inte att ta tillvara på det faktum att Monika själv kommer att vara aktiv i diskussionerna. Om ni har några frågor till henne om Glitterscenen, passa på att ställ dem! Då Glitterscenen alldeles nu i dagarna utkom i Sverige har jag tänkt att vi, i den mån det är möjligt, begränsar den mer detaljrika bokdiskussionen till del I av Glitterscenen, alltså till och med sidan 80. På så sätt kan även ni som inte hunnit läsa hela romanen vara med och diskutera. Så, skriv på! The sky's the limit!

Min recension av Glitterscenen hittar ni här: http://www.bokhora.se/blog/recension/2009/09/glitterscenen-monika-fagerholm/

Helena Dahlgren
Bokhora.se

Nu går vi in i andra veckan i bokcirkeln, och jag hoppas att ännu fler kan ansluta sig till diskussionen. Som jag berättade i mitt första inlägg kommer diskussionen främst rikta in sig på olika delar av boken; det är alltså fullt möjligt att vara mitt uppe i läsningen medan vi diskuterar. Så här kommer körordningen att se ut, med reservationen att alla intressanta diskussioner om litteratur har en tendens att flyga iväg, och att Monika Fagerholms romaner förstås inte är särdeles kronologiska:

Vecka 1 (det var förra veckan det): Hela del I, t om s 80, plus allmänt resonerande kring våra personliga förhållanden till Fagerholms författarskap, förväntningar på "Glitterscenen", etc.
Vecka 2 (dvs denna vecka, 5-11 oktober): s 83-170
Vecka 3 (12-18 oktober): s 173-265
Vecka 4 (eg nästan två veckor, 19-31 oktober): återstoden av boken + romanen som helhet.

Min ambition med den här bokcirkeln är att det ska vara skyhögt i tak/taklöst à la hösthimlen jag ser utanför mitt fönster just nu. Inga frågor, funderingar och tankar är tabu/dumma/för långsökta/etc, ja, det hoppas jag att ni redan vet. Likväl: något slags struktur kan vara bra, vet jag av erfarenhet. Ergo siduppdelningen och dessa frågor här nedan som ni absolut inte ska se som ledande, utan snarare som ett slags diskussionsunderlag som ni kan välja att ignorera eller ta fasta på.

1. Vem är din favoritkaraktär i "Glitterscenen"? Varför?
2. Vem tycker du minst om? Varför?
3. Vad är Vinterträdgården för dig - och vad tycker du att den representerar för de olika karaktärerna?
4. Folkvisan är ett viktigt inslag i "Glitterscenen". Som Doris uttrycker det, "folkvisan har många verser, händer samma sak i varje, om och om igen, i tid och rum. Ett annorlunda sätt att se på tiden”. Hur avspeglas folkvisemotivet i berättartekniken?
5. "Glitterscenen" beskrivs i baksidestexten som en thriller, håller du med om den beskrivningen? Varför/varför inte?

Som sagt, detta är bara ett diskussionsunderlag, ett avstamp. Det finns hundratals andra aspekter att diskutera, och känner du för att göra det - gör det! Och nyanlända får förstås hemskt gärna berätta om sitt förhållande till Monika Fagerholms tidigare verk i det första inlägget...

Helena Dahlgren
Bokhora.se

I denna den tredje veckan av vår lilla men utsökta litteraturcirkel rör vi oss kring sidorna 173 till 265, för att sedan ägna knappt två veckor åt den sista och avslutande delen. Jag skulle vilja dröja kvar vid min frågeställning om Vinterträdgården eftersom den känns så central för "Glitterscenen" i stort. Vad ÄR Vinterträdgården - för er, och för de olika karaktärerna? En dröm, en hägring, ett souvenirmuseum, a room of one's own... eller något helt annat? Och hur förhåller sig Vinterträdgården till Glitterscenen?

Ett ord som dykt upp flera gånger i diskussionen: moll. Janna Thorström - vars Buktalaren vi diskuterar nästa månad - ser molltonen som något typiskt finskt, och Eva Moe påpekar att den i Glitterscenen så centrala folkvisan även den går i moll. Men, undrar jag nu, stämmer det verkligen att Glitterscenen går så totalt i moll? Är det jag som har konstig humor, eller är inte Monika Fagerholm riktigt rolig då och då? Flera av kioskepisoderna med Maj-Gun är ju sjukt roliga (och mycket mer). Håller ni med om att det, molltonen till trots, finns inslag av humor?

Ett annat ord, som alltid tycks flyta upp när det skrivs om Monika Fagerholms författarskap i medierna: flickskildring. Jan Arnald konstaterade i sin (förvisso smått lyriska) recension i DN att männen är så gott som icke-existerande i Fagerholmland. Suuuuck, tänker jag rent spontant. Hur kommer det sig att när manliga författare skriver om män så heter det att de behandlar de universella, tidlösa frågorna och när kvinnliga författare skildrar en främst kvinnlig (men likväl universell) sfär så blir det flickskildring av det hela? Ja, vad säger ni om detta?

På tal om Maj-Gun: hon känns ju onekligen som något av en huvudperson, i synnerhet i denna del av boken. Hur skulle ni karakterisera hennes vänskap med Suzette? Är det över huvud taget en vänskap - eller något annat? Hur förhåller de sig till varandra, de två?

Som alltid är dessa frågor och funderingar blott små tankefrön. Feel free att... allt!

Helena Dahlgren
Bokhora.se