soderstrom.fiLitteraturcirklarBuktalarenVilken karaktär gillar du bäst?

Vilken karaktär gillar du bäst?

10.11.2009 20:29 av Bokhora

Så kul att så många kommenterar och har läst "Buktalaren".

Nu när vi är några stycken (jag hoppas att ni som kommenterat under det första inlägget kommer tillbaka!), tänkte jag att jag skulle berätta hur jag tänkt mig att vi lägger upp den här cirkeln.

Cirkeln sträcker sig, som bekant, över hela november. Min tanke är att vi har minst ett övergripande tema ur "Buktalaren" per vecka som vi fokuserar på. Ni får gärna lyfta teman och frågor i kommentarerna.

Jag förstår att många inledningsvis vill ge sin bild av "Buktalaren", så vi kan hålla oss omkring det en stund.

Därefter skulle jag vilja att ni funderade lite grand på vilken favoritkaraktär ni har i boken och varför? Som Anki Hellberg-Sågfors kommenterar, är "Buktalaren" verkligen kvinnornas bok. Hur tycker Du? Vem är din favorit?

Signaturen Maria har till exempel nämnt Yaell, som tar hem sin döda mammas själ till hemlandet. Janna Thorström själv skriver i kommentarerna till det första inlägget om hur just den historien blev central för hela boken.

Själv gillar jag italienska Isabella. Jag tycker hon verkar cool. Och modig. Att resa efter min älskare till Indien, utan att veta riktigt var han är, hade jag aldrig vågat.

 

//Johanna K, Bokhora.se

Kommentera



Skriv in ett av säkerhetsorden i rutan nedan. Detta är en säkerhetsåtgärd för att undvika felaktig användning av diskussionsforumet.

06.11.2009 11:28 Maria Jag blir så ivrig när jag hittar en bra bok och vill så gärna dela och låna ut.....Nu var jag en aning för ivrig så jag lånade ut Buktalaren till en god vän innan jag hade hunnit läsa den klar, d.v.s. ca. fem gånger. Coelhos bok Alkemisten har jag läst igenom minst tjugo gånger och den blir aldrig färdig läst.
Jag hade ju fått Jannas andra bok Vinterbad så har läsupplevelser ....och så upptäckte jag att också den är en bok som måste läsas igen och igen.
I dag ska jag höra om jag får min bok tillbaka , jag behöver den. Nu när snön har lagt sig som ett kallt täcke över allt och temperaturen i havet är +4 så är det skönt att krypa under täcket och drömma sig bort till platser där hettan är så kompakt att det bildas svettdroppar på övre läppen.
Jag har redan berättat om min favorit episod, någon favorit figur har jag inte, men jag vill gärna dela med mej av en anna upplevelse.
På bokmässan i Helsingfors läste Janna ett stycke ur sin bok, det där när Emilia sitter i taxin med en lastbil framför som har en elefant på flaket. Jag komenterade skrattande till Janna att det var så typiskt "slow" som bara folket i södern, i vara här och nu länderna, kan ta sig till.....mitt i rusningen stoppar de allt flöde med att stå och mata sin elefant! Nå, det var ett missförstånd från min sida. Grenarna hängde för lågt så de måste kapa dem för att kunna komma under. Men jojon var den att också i verkligheten uppfattar du saker olika fast det är samma upplevelse.
När man skriver eller skapar en bild, är det inte nödvändigt att man har exakt kunna överföra den verkliga situationen utan huvudsaken är att ge läsaren, betraktaren en stark upplevelse, något som kan beröra och det finns det här....
06.11.2009 16:24 Janna Thorström Då du tog upp det här med de olika karaktärerna, Johanna, så föddes några tankar i mig som jag vill dela med mig och sen vill jag ta upp det här med bilderna och färgerna eftersom det är så många som i sina kommentarer tangerat det här. Roligt att höra att Isabella var din favoritfigur, Johanna. Hon hade faktiskt mycket fler kapitel från början och ibland har jag ångrat att jag "skala av henne" så mycket.

Skriver mitt gemensamma svar här fastän de kommentarer av olika personer som jag hänvisar till finns i den tidigare raden.

Jag ville undersöka via de olika karaktärerna och deras förhållande till Emilia hur vi alla påverkar varandra på många fler sätt än vad jag tror vi ofta är medvetna om. Jag funderade också på vad det är som gör att vi ibland lyckas stiga ut ur vår tendens att gå i cirklar snurrande på gamla teman. Inom den Tibetanska Buddhistiska traditionen talar de om hur tiden är cyklisk istället för lineär. Gillar den här cykliska modellen, tycker att den på många sätt beskriver det här att vi ofta upprepar oss i våra liv på ett bra sätt (ni vet det där då man står där en dag och tänker hur hamnade jag här igen? Kan jag faktiskt inte sluta älta på den här visan?) Funderade mycket på hur de olika karaktärerna i boken för historien framåt, hur de påverkar Emilias utveckling. Det som kanske gör den här boken lite mera krävande för läsaren är att den röda tråden inte är uppbyggd via en yttre handling utan via små stunder, stämningar eller ögonblick då någonting rör på sig eller då två personer eller flera på något sätt samverkar. Ville försöka beskriva dylika stunder. De kom oftast till mig som bilder eller stämningar och försökte sedan krypa in i dem, sjunka ner i dem och komma så nära inpå kärnan som möjligt (Låg ibland i timtalet i min säng för att försöka fånga en stund.)

Du talade i din kommentar Jannika om hur du upplevde boken som bilder eller musik och om hur det också bildades bilder i skarvarna - blev glad då jag läste det här eftersom texten så mycket föddes via visuella bilder eller små filmsnuttar som jag såg framför mig och som sedan förvandlades till text. Rytm var också något som var viktigt för mig då jag skrev - därför hamnade prepositioner ibland på "fel" ställen enligt reglerna för att de då blev en bättre balans i det hela. Det du skrev i din första kommentar Maria om hur du fortsatte att färglägga själv gjorde mig också glad. För det var så här jag hade hoppats att boken kanske kunde fungera, så att den som läser på sätt och vis bildar sin egen röda tråd. I din andra kommentar tog du upp det här med att vi alla oberoende uppfattar verkligheten olika vilket ju är så sant - gillar tanken att en bok precis som verkligheten kan uppfattas på många olika sätt och blir "färdig" först sen då den som läser den sätter till sin egen upplevelse.

Salla, du kommenterade det här med hur Emilias problem med att använda färger kanske också ger en allmän bild av bildkonstvärlden och vi finländare över lag, att vi har en tendens att vara "färgfattiga". Det här var inget jag hade tänkt på själv, men nu då du nämner det så har du säkert en point här. Far man längre söderut t.ex. till Spanien så hittar man mycket mer färger både i gatubilden och bland målningar. Orsaken till att Emilia blev konstnär var att jag gick på en retrospektiv utställning med Anna Retulainen på Amos Anderssons museum. Under en viss tid av sitt konstnärskap målade hon stora gråtonade bilder. Jag blev på något sätt fascinerad av de här bilderna, över hur rik den gråa världen var och började sen fantisera om i hurudant psykiskt tillstånd man kanske var om man målade dylika bilder. Hennes bilder hade en del växtmotiv så Emilias målningar blev sedan något helt annat - men inspirationen kom från de här stora och kraftiga gråa världarna som jag länge stod framför och sög in. Sen då jag var i Indien som är så fullt av färger och yttre impulser så föddes iden att delvis åskådliggöra Emilias process via hur hon ställde sig till färger, hur de började smyga sig in i hennes liv. Finns inget annat land som jag tycker är så inspirerande vad det gäller färger som Indien, jag är helt nöjd med att sitta på ett cafe i timtalet och bara titta på de förbipromenerade olika sarierna. Och de otroliga är att man aldrig ser en som är exakt lika som en annan.
H. Janna
08.11.2009 15:17 Johanna K, Bokhora Janna!

Jag tycker att det är väldigt intressant hur du skriver om hur karaktärerna påverkar varandra. Ju mer jag tänker på "Buktalaren" desto mer ser jag hur karaktärerna utvecklas med hjälp av varandra. På sina egna sätt och vis har ju alla i boken varit med om en resa och utvecklats. Jag tror i just det här sammanhanget inte alls på det gamla uttrycket "ensam är stark", utan jag är övertygad om att vi människor bara kan utvecklas i andra människors närvaro. Vi behöver bollplank, vi behöver någonting att referera till, så som kvinnorna i "Buktalaren" använder varandra och även som Emilia använder Marco.

Det som du skriver om Marias kommentar, "gillar tanken att en bok precis som verkligheten kan uppfattas på många olika sätt och blir "färdig" först sen då den som läser den sätter till sin egen upplevelse" är någonting som jag verkligen gillar med bokcirklar. Hur andra personer får mig att se saker som jag missat i boken, för jag tror att du, Janna, bidrar med kanske 50 % av min läsning, resten sker i mitt eget huvud. Den tanken är väldigt spännande. Och jag tycker om att man aldrig blir färdig. Ens åsikt om en bok kan förändras och utvecklas hela livet.

Janna! När du första gången "kom på" Marco, visste du redan då att Emilia och han aldrig skulle bli ett par eller växte det fram under arbetet? Uppfattar du "Buktalaren" lika mycket som en bok om kvinnor som vi läsare har gjort?
09.11.2009 19:14 Janna Thorström Hej Johanna,
För att svara på din fråga så nej jag visste inte om Emilia och Marco skulle bli ett par eller inte....och det var något jag funderade mycket på. Till slut fick jag en känsla av att det var bättre att det blev så att de inte blev tillsammans.....för att det skulle varit en för enkel lösning annars, man kunde ha läst in då att det var pga. förhållandet som så mycket vände mot det bättre i Emilias liv. Och så bestämde jag mig istället för att skriva en onaniscen som väckt, ja, mycket reaktioner!
09.11.2009 11:22 Thomas Nydahl Just hemkommen från finska Ekenäs vill jag berätta att jag sett och hört Janna. Hon är en människa med mycket stark utstrålning. Hennes bok läste jag under två dagar i Ekenäs och blev mycket gripen av den. Det är en stark berättelse som vid sidan av allt annat också ångar av sensualitet och livskraft.
Jag kommer att skriva utförligt om den, men redan nu finns en liten rapport här: http://nydahlsoccident.blogspot.com/2009/11/ett-dockhem.html
09.11.2009 17:18 Camilla Hellberg Mushonga Jag kan inte komma på någon favoritkaraktär utan istället favoritstämningar, stunder som jag själv blir nyfiken på - "det skulle jag vilja uppleva" eller "jag undrar hur det kändes"
Tex massagetanterna blir som underbara frodiga änglar i vilkas trygga armar jag skulle kasta mig när som helst :) Det känns som om de besitter någon sällsam medkänsla och förståelse för sina klienter, som om de ser på alla med kärlek. Säkert skämtar de om dem också sinsemellan (kanske t.o.m. rätt grovt), men ändå verkar det ske med kärleksfull humor. Det ger en känsla av trygghet, vilket jag tror är grunden för att ett helande ska kunna ske överhuvudtaget.
Även stämningen mellan de olika mänskorna/ karaktärerna känns nyanserad via bilderna och antydningarna som Janna leker med. Jag instämmer med att läsupplevelsen kommer till sin rätt, blir hel, först i mötet med läsarens fanatsi och egna bilder. Det är en fin tanke att bilder valda av en person inte bara skapar en hel värld, utan möjliggör många nya världar som alla blir kopplade till varandra via den djupaste gemensamma länken i själva utgångsberättelsen. Just mångfalden förtydligar berättelsens kärna.
09.11.2009 19:34 Ulrika Holmberg Hejsan!

En verkligen fascinerande bok, som trollband mig från början till slut. Dessa härliga personligheter som framgår i Buktalaren är sökande individer, som i början kändes lite svåra att hålla reda på. Tänkte i ett skede skriva ner deras namn, men beslöt mig snabbt för att bara dras in i en annan värld utan en massa "måst komma ihåg saker".

Berättelsen berörde mig verkligen med tanke på hur varje familjemedlem påverkas i olika livssituationer. Och naturligtvis över Emilia som är en stark och framåtsträvande kvinna.

Janna skriver på ett ledigt, fint och humoristiskt sätt. Får en känsla av att texten kommer rakt ur hennes hjärta och känslan av vad som passar och inte passar är bortblåst. Härligt!!!

Bilden av Indien blev för mig en delvis sagolik bild, med vackert klädda kvinnor och landskap formade enligt seder och bruk. Men kände ett stort medlidande för de fast kedjade elefanter som redan som små fångats i stora hål.

Resan i Emilias inre är nog den starkaste beröringen. De fina paralellerna mellan upplevelserna i Indien o Emilias barndom var helt betagande. Är så fascinerad av Jannas förmåga att berätta och framföra en ung kvinnas kärlek till sina båda föräldrar och att hitta en utväg ur de svåra magsmärtorna som förföljt Emilia ända sedan barnsben.

Kommer att läsa Buktalaren om igen för att få uppleva berättelsen en gång till och kanske lägga märke till mycket som inte har uppfattats vid första läsningen.
12.11.2009 22:04 Johanna K, Bokhora Jag håller verkligen med dig, Ulrika. "Buktalaren" är en bok som vinner på omläsning och även att diskuteras, märker jag.