Bästa cirkeldeltagare!
Vi närmar oss slutet på vår cirkel. Så snabbt det har gått! På tisdag sätter Helena Dahlgren igång en ny cirkel. Håll utkik!
Men vi håller oss ännu en stund till den här cirkeln. Vad kul att så många har varit med och berättat om sina tankar om boken. Jag hoppas att vi får chansen att göra det här snart igen. På min "hemma-sajt" Bokhora.se har jag skrivit litegrand om bokcirklar på nätet.
Att hålla igång en bokcirkel på nätet är en alldeles ny erfarenhet för mig. Den där omedelbara reaktionen på någonting som sagts har gått förlorad, däremot verkar det mesta som där skrivits om boken skrivet med eftertanke. Jag tycker om att en bokcirkel på nätet bjuder in till möten mellan alla slags åldrar, kön, nationaliteter och livssituationer. Hur skilda liv vi än må ha på ytan i min [fysiska]bokcirkel är vi som ni förstår ändå oerhört homogena. Visst tycker vi olika om en del böcker, om berättartekniker, om många författare, men de där riktigt omvälvande diskussionerna uteblir tyvärr oftast. Jag vill inte påstå att det har diskuterats vilt i ”Buktalaren”-cirkeln heller, men jag gillar ändå tanken på en webbaserad cirkel.
För övrigt har vi ganska svårt att få till våra cirkelträffar i min vanliga, fysiska bokcirkel (när det kommer till vad vi gör och när vi gör det är vi uppenbarligen väldigt heterogena :-) ). Möjligen är det därför som jag tilltalas så av en cirkel där man kan befinna sig var som helst eller i nästan vilken situation som helst och när som helst, så länge man har en dator (eller mobiltelefon) med Internetuppkoppling.
skrev jag där. Har ni några tankar?
Ni missar väl inte heller måndagsmötet med Janna? Här hittar ni det.
I mitt allra första inlägg i den här bokcirkeln skrev jag: När boken avslutas är jag inte nöjd. Jag vill ha mer. Jag vill inte lämna Emilia där. Jag vill inte påstå att jag känner att min närhet till Emilia och karaktärerna i "Buktalaren" är avslutad, men jag har ändå uppskattat att få ta del av era tankar om såväl boken som om karaktärerna, som Indiens färger, som finländsk litteratur.
Jag släpper frågan fri: hur går det för Emilia, Yaell, Isabella, Martina, Isabelle, Marco? Är det en ljus framtid ni ser eller ser ni några hinder? Jannika skriver i en kommentar om Emilias pappas begravning som en nyckelscen. Och jag håller med Jannika om att Emilia verkligen utvecklas genom boken. Det är en fin gåva av Janna att låta oss vara med om Emilias resa.
Förresten, det har gått ett par veckor sedan jag senast läste i "Buktalaren", så jag minns ärligt talat inte. Vem är egentligen den där buktalaren? Finns han/hon med som fysisk person eller är det en metafor? I så fall, för vad?
//Johanna K, Bokhora.se
