Många intressanta synpunkter under veckan som gått! Under vår andra vecka i bokcirkeln vill jag bland annat ta fasta på något som Irene tog upp apropå könsrollerna i "Se till mig som liten är". Hon har noterat att männen i boken är genomgående goda, tydliga och reko medan kvinnorna är avsevärt mer komplexa och svårtolkade. Vad säger ni om det - och hur passar i så fall Kaspers egen mamma, och Måsskitens mamma, in? De två gestalterna får inte lika stort utrymme som Lina och hennes mamma, men jag tycker nog ändå att de går att se som något annat. Något stabilt, förtroendeingivande. Eller vad säger ni?

Religionen är förstås ett annat tema som är svårt att undgå - eller är det mer korrekt att tala om fanatism och/eller psykisk ohälsa? I hur stor utsträckning handlar Annas tillstånd om religion?

Ödet, och tanken på att Kaspers olycka är förutbestämd, är ett annat intressant spår, tycker jag. Förra veckan skrev Kaj själv i ett inlägg att han är mycket förtjust i denna tanke; idén om att Kaspers öde förseglas redan den dag då han kastar maskarna på sin syster. Vad säger ni om det? Går det att hitta exempel på determinism i romanen?

Jag vill även gärna tala om den arme Martin Måsskit och maskarnas betydelse för romanen i stort. De dyker ju upp på flera avgörande ställen, maskarna. Vad skulle ni säga att de symboliserar?

Där har vi några utgångspunkter för vidare diskussion, men som vanligt går det utmärkt att diskutera helt andra saker. Välkomna till vecka två!

(Och ute blir det bara mörkare och mörkare...)

Skrivet vid skenet av två brinnande adventsljus av

Helena Dahlgren
Bokhora.se