soderstrom.fiLitteraturcirklarSe till mig som liten ärVecka 3

Vecka 3

14.12.2009 09:59 av Bokhora

Under vecka två i bokcirkeln diskuterades bland annat de religiösa elementen i Se till mig som liten är. En cirkelmedlem påpekade att den österbottniska religiositeten måste vara svår att förstå för den som inte upplevt den - vilket jag, som ju är utböling i dessa sammanhang, håller med om. Men oavsett hur stor eller liten erfarenhet man har av den kyrka som skildras här tror jag att jag håller med Ika, som hellre vill tala om fanatism än religion. I fallet Ann-Marie blir, tänker jag, hennes religiositet bara ett symptom på en sjukdom. Stämningen inom kyrkan och grupptrycket spär säkerligen på och förskyndar hennes slutliga kollaps, men nog handlar det om ännu mer djupgående manier än en febril kärlek till Gud?

Eftersom detta är ett så stort ämne tänkte jag att vi, om ni vill, kunde fortsätta resonera lite kring detta under vecka tre. På baksidestexten beskrivs Lina som "svärmiskt religiös" - håller ni med om den beskrivningen? Hur skiljer sig hennes tro och manifestationerna av den från mammans?

Sexualitet, både satt i samband med och i frånvaro av religion, är ett annat viktigt tema i boken. Hur tycker ni att sexualiteten skildras i boken sett utifrån Linas problematik? I hur stor utsträckning handlar hennes syn på sex, och de akuta samvetsskal som får sådana ödesdigra konsekvenser, om religiösa övertygelser? Om vi ponerar att de inte är ett uttryck för hennes tro: vad kan det i så fall handla om?

På tal om Linas tragiska öde. Jag kan inte släppa tanken på att Kasper och systemet, detta att hans öde är förutbestämt, beseglat, vilket ju i så fall gör honom till en tragisk figur i flera bemärkelser. Om vi tittar på skildringen av Linas respektive systerns död - vilka likheter och skillnader finner ni? Är Kasper dömd att begå samma misstag inte en, utan två gånger? Eller handlar det om ett slags självuppfyllande profetia; att hans undermedvetna är så upptaget med att återuppleva händelserna på badet att ett liknande händelseförlopp utspelar sig igen?

Att jag är en skräckälskare av stora mått vet alla som brukar läsa mig på Bokhora, så därför är jag glad över att ha funnit en bundsförvant i Kaj. Fastän Se till mig som liten är till största delen är en realistisk roman finns inslag som tangerar skräckgenren. Inte minst skildringen av Martin Måsskit, mössan och maskarna i trädet har en mardrömslik ton som ger boken en extra dimension. Hittar ni några andra skräckinslag i boken?

Jag vill också påminna om att vi har ynnesten att diskutera boken med dess författare, så om ni har några frågor till Kaj - jag tänkte skriva "vilka som helst", men favoritfärg och skostorlek kanske vi kan lämna därhän... - så passa på att ställa dem!

Väl mött i vecka tre!

Helena Dahlgren
Bokhora.se

Kommentera



Skriv in ett av säkerhetsorden i rutan nedan. Detta är en säkerhetsåtgärd för att undvika felaktig användning av diskussionsforumet.

15.12.2009 13:38 Irene Bokcirkel Vek

Apropå religion och sexualitet tittade jag på Twilight del 1. Ni kanske känner till historien om flickan som flyttar till sin pappa i en regning delstat och blir kär i en vampyr. Och dom kan ju inte ?få? varandra för då vill han bara bitas så det blir undertryckt sexualitet och passion i kubik. Här är det mera hon som vill och han som drar sig tillbaka som den sanna gentlemannen. Ofta är ju just temat de två som aldrig kan få varandra eller den omöjliga kärleken ett bra sätt att uppehålla intresset hos läsaren/tittaren eftersom allting blir tråkig vardag sen när samlaget är fullbordat.
Nu vill jag ju inte påstå att Kaj använder sig av detta billiga knep för att gripa tag i läsaren, men temat finns där i bakgrunden. Rädslan för sexualiteten hos Lina tror jag är både religiös och en rädsla för att tappa kontrollen/ge sig hän/det djuriska som ju bryter fram väldigt starkt hos Kasper då och då. Jag tror att religionen både fungerar som en orsak för henne att låta bli och har bidragit till att hon är så rädd för sexualiteten genom att göra den till en synd.
Och så vill jag passa på att tacka Ika för att du klargjorde begreppen kring psykisk ohälsa och religiös fanatism. Du har naturligtvis helt rätt!
16.12.2009 15:35 Evy Jag funderar över modern, Ann-Marie, the madwoman in the attic. Hon är riktigt tragisk och jag känner starkt för henne. På samma gång har hon ju haft ett olyckligt inflytande över dottern. Men jag uppfattar det ändå som att Lina skulle ha tagit sig ur sitt nät om det inte hade blivit som det blev. Vem var Ann-Marie egentligen? Vad hade hon i ryggsäcken?
17.12.2009 12:43 Maria Och jag som bara tycker illa om Linas mamma. Hon förorsakar ju enbart lidande åt alla i sin omgivning. Jag kan nästan tycka att hon gjorts för motbjudande. Och kanske det just därför känns trösterikt att Evy här lyckas sympatisera med henne.
17.12.2009 22:53 Evy Nej, jag sympatiserar inte med Ann-Marie, men jag tycker oändlligt synd om henne. Visst är hon destruktiv. Och sjuk i själen och olycklig och utan glädje. Hur blir en människa sådan? Och du kan ha rätt i att hon kanske kunde ha nyanserats något. Människor har ju oftast både sympatiska och osympatiska drag. Men det är klart. Jan-Erik å sin sida framställs ju som enbart sympatisk. Och sjuk i kroppen och olycklig och utan mycken glädje.
18.12.2009 08:19 Kaj K Jag tänkte mig alltid att det är skulden och otillräckligheten som håller också Ann-Marie i sitt grepp. Och att skulden funkar som en katalysator när det gäller hennes psykiska kollaps. Hon var en kvinna som försökte göra så mycket så rätt (för Gud) att det blev totalt fel. Hon handlar utgående från övertygelse, och visst blir det en fråga om fanatism, då övertygelsen handlar om att hon sitter inne med den absoluta sanningen.

Ann-Maries historia är ju en av psykisk ohälsa, en nedgående spiral liksom. Jag tror ändå att hon i slutet håller på att bli frisk, då hon i slutscenen för första gången inser (eller åtminstone ger konkret uttryck för sin tro på) att Kasper är en människa. Alla gånger hon träffat honom före det har hon betraktat honom som en inkräktare, som en frestare, som en demon. Kanske det rentav är Kasper som var den mörka mannen hon ritade?

Jag har faktiskt varit förvånad över att sexualiteten i boken inte tagits upp av en enda recensent och att den väldigt sällan kommit upp i diskussioner kring boken. Jag tycker ju att sexualiteten är ett av de viktigaste spåren i boken, och det är ju också sexualiteten i nästan lika stor utsträckning som andligheten, som skapar händelserna och formar karaktärernas handlingar. Sex och sexualitet är ofta tabu och görs inte sällan till något riktigt hejdundrande smutsigt i religiösa kretsar, och att Lina till sist ger med sig och låter Kasper ta hennes oskuld strax efter att hon blivit riktigt besviken på sin Gud och sin kyrka (alltså efter konfrontationen med pastor Jakob på mentalsjukhuset) är väl snarast hennes sätt att riktigt ordentligt "straffa" sina läromästare och protestera mot sitt andliga överjag. Att hon sedan praktiskt taget stenas till döds för sitt äktenskapsbrott var för mig fruktansvärt men oundvikligt, med tanke på vilken uråldrig och grym gud hon ändå tror på. Och kanske självförvållat, om än undermedvetet?
18.12.2009 15:34 Christina Att Linas död skulle vara självförvållad låter ju alldeles hemskt (är det verkligen ett äktenskapsbrott hon begår, varken hon eller Kasper är ju gifta? Men kanske det heter så i Biblen). Det är då den onda gudens logik vi går efter i boken, och jag tror just den determinismen gör romanen så mörk. Själv är jag lite fascinerad också över sexualitetens enorma kraft i boken - skulle verkligen det där närsamhället ha blivit så skakat? Tänk nu på Sarah Palins dotter som vid 17 år fick sitt barn och alla de där amerikanska fundamentalisterna förstod och förlät och tyckte det viktigaste var att hon bara inte gjorde abort. Men å andra sidan inser jag att dagens USA (som ändå genljuder av Because you're worth it) inte precis är en liten österbottnisk by.
Såg någon för övrigt Dome Karukoskis film Förbjuden frukt? Den hade ju intressant nog lite samma tematik, om de två laestadianflickorna som beger sig till den syndiga huvudstaden och där finns ju också en scen där en flicka har sex och efteråt går in i nästan en psykos. Den kom ju ut förra våren då Kajs bok sedan länge var färdig men det är intressant hur vissa teman ofta finns i luften och kommer fram i flera filmer, böcker osv ungefär samtidigt, alltså utan att någon har influerats av de andra.
19.12.2009 11:03 Helena Jag har också svårt att se att samhället skulle straffa Lina för att hon gav sin oskuld till sin fästman. Sex före äktenskapet är väl okej i de flesta kyrkliga samfund these days, särskilt om man är förlovad - eller är det stor skillnad på Sverige och Finland i det avseendet? Fast det är intressant det som Kaj påpekar, att sexdebuten kan ses som ett straff mot kyrkan (den besvikelse och ilska som Lina känner mot prästen efter konfrontationen med honom i moderns sjukrum). Slutgiltigt straffar ju Lina mest sig själv... och Kasper, förstås.

Det ÄR verkligen en modern tragedi, detta! Underbart!