Under vecka två i bokcirkeln diskuterades bland annat de religiösa elementen i Se till mig som liten är. En cirkelmedlem påpekade att den österbottniska religiositeten måste vara svår att förstå för den som inte upplevt den - vilket jag, som ju är utböling i dessa sammanhang, håller med om. Men oavsett hur stor eller liten erfarenhet man har av den kyrka som skildras här tror jag att jag håller med Ika, som hellre vill tala om fanatism än religion. I fallet Ann-Marie blir, tänker jag, hennes religiositet bara ett symptom på en sjukdom. Stämningen inom kyrkan och grupptrycket spär säkerligen på och förskyndar hennes slutliga kollaps, men nog handlar det om ännu mer djupgående manier än en febril kärlek till Gud?
Eftersom detta är ett så stort ämne tänkte jag att vi, om ni vill, kunde fortsätta resonera lite kring detta under vecka tre. På baksidestexten beskrivs Lina som "svärmiskt religiös" - håller ni med om den beskrivningen? Hur skiljer sig hennes tro och manifestationerna av den från mammans?
Sexualitet, både satt i samband med och i frånvaro av religion, är ett annat viktigt tema i boken. Hur tycker ni att sexualiteten skildras i boken sett utifrån Linas problematik? I hur stor utsträckning handlar hennes syn på sex, och de akuta samvetsskal som får sådana ödesdigra konsekvenser, om religiösa övertygelser? Om vi ponerar att de inte är ett uttryck för hennes tro: vad kan det i så fall handla om?
På tal om Linas tragiska öde. Jag kan inte släppa tanken på att Kasper och systemet, detta att hans öde är förutbestämt, beseglat, vilket ju i så fall gör honom till en tragisk figur i flera bemärkelser. Om vi tittar på skildringen av Linas respektive systerns död - vilka likheter och skillnader finner ni? Är Kasper dömd att begå samma misstag inte en, utan två gånger? Eller handlar det om ett slags självuppfyllande profetia; att hans undermedvetna är så upptaget med att återuppleva händelserna på badet att ett liknande händelseförlopp utspelar sig igen?
Att jag är en skräckälskare av stora mått vet alla som brukar läsa mig på Bokhora, så därför är jag glad över att ha funnit en bundsförvant i Kaj. Fastän Se till mig som liten är till största delen är en realistisk roman finns inslag som tangerar skräckgenren. Inte minst skildringen av Martin Måsskit, mössan och maskarna i trädet har en mardrömslik ton som ger boken en extra dimension. Hittar ni några andra skräckinslag i boken?
Jag vill också påminna om att vi har ynnesten att diskutera boken med dess författare, så om ni har några frågor till Kaj - jag tänkte skriva "vilka som helst", men favoritfärg och skostorlek kanske vi kan lämna därhän... - så passa på att ställa dem!
Väl mött i vecka tre!
Helena Dahlgren
Bokhora.se
