Bloggen, hallå!

Ha ha! Finland är otroligt. Och nu tänker jag närmast på den allhärskande taktiken att blåneka.

Mika Myllylä har uppenbarligen i polisförhör (i fjol) erkänt att han använt epo under sin skidkarriär. Det var inte så länge sedan man riskerade att skaka galler om man påstod något dylikt. Skidledningen, med bland annat Esko Aho i spetsen, har envist och högljutt sagt att det aldrig förekommit systematisk doping, att ingen i ledningen känt till saken, så till den grad att FNB och redaktören som i tiderna avslöjade toppen av isberget på hela härvan (tyvärr på alltför lösa grunder i det skedet) fick veta hut och tvingades ersätta skidledningen med stora stålar.

Det är ju bisarrt.

Men blånekandet är en härlig metod. Man ljuger helt enkelt. Och ju större lögn desto mera envist och aggressivt blånekar man.

Det här är viktigt att känna till. Varje gång en person i offentligheten, liksom ens små söta barn (där finns likheter i beteendet), helt hysteriskt blånekar måste varningsklockorna börja ringa. Vi har redan goda exempel på denna taktik, med allt från statsministern till lägre koryféer.

Så håll ögonen öppna!

Skidning, ja. En läsare påpekar att Fölisön runt är orört. Det var ett bra tips, jag tackar för det! I dag drog jag förresten till Sibbo Storskog för att testa spåret. Mycket välskött (av lokala byföreningen) och bra glid. Hade inte heller tänkt mig att Storskogen är så pass kuperad. Jag hoppas innerligt att området skyddas snart.

I morgon fredag blir det Eftersnack – och på kvällen frackfest! Det är Svenska litteratursällskapet som fixar till det big time (125-årsjubileum) med omkring tusen fi-fi-fi-finlandssvenskar i ett och samma utrymme. Vilket spektakel det blir. Och o, kära bloggen, jag lovar att återkomma med rapport.