Gäsp, bloggen, gäsp

I morse var jag alltså kallad till "Min morgon" för att snacka scoutbok. På plats ska man vara 05.45, så väckarklockan var på 04.59, vilket ju i och för sig inte är sååå sjukt. Men ändå.

På vägen till busshållplatsen, ca 500 m, noterade jag två mystiska saker:

En kvinna med två (2) handväskor klädd i svart kom ut ur grannhuset. Jag skuggade henne fram till busshållplatsen. Hon mötte aldrig min blick. Hon var konstig.

Eller så var hon bara på väg till morgonpasset. En vardag som vilken vardag som helst.

Men sedan det mest förbluffande. Halvvägs till busshållplatsen möttes jag av ett joggande par! Klockan är alltså halv sex, det är minus tio grader, och detta par drar på sig springskor och styr stegen mot Centralparken. Och då var det inte ett ungt citypar som håller fetmadisciplin på varandra utan ett medelålders par som såg alldeles normalt oatletiska ut.

Människor är otroliga. De beter sig aldrig som man tror att de ska.

Jag stod en stund och tittade efter dem, men insåg att jag i så fall skulle tappa kvinnan med väskorna ur sikte – så jag småsprang vidare.

Buss 42 kom tre minuter i förtid, 05:33, och ombord fanns hela tretton passagerare, så våra gissningar gick åt pipan. Alla förtuom två medelålders damer satt ensamma vid var sin fönsterplats. Ingen sa ett knyst.

Det var Finland.

Vid spårvagnshallarna i Tölö steg damen med väskorna av. Det kan vara skäl att hålla henne under uppsikt i framtiden.

I "Min morgon" var folk pigga och glada, hur lyckas de?

Sminkösen sa att hon stiger upp varje morgon kl 3.45 och slutar jobbar halv elva. Sen tar hon en liten power nap hemma och sen ska det lite vuxenstuderas och sen i säng kl åtta. Ganska otrolig vardag.

I studion var i dag Etla-forskaren Edvard Johansson och senare Lilla teaterns chef Pekka Strang. Vi snackade urbanisering, läsplatta, teater och scouting. Studion var, i motsats till Pixel där jag var i går, luftig och rymlig. Till och med fräsch. Jag har inga planer på att börja se på morgon-tv, men OM jag skulle inleda min dag med tv är det här nog programmet.

Programvärdarna Mårten Svartström och Sonja Kailassaari fixade galant sina roller och jag uppskattade att Mårten försökte bråka med mig om scouting och militarisering m.m. En sak måste dock ”Min morgon” ändå fundera på, och det är hur Österbotten ska plockas in.

Men programmet har en avslappnad stämning, det känns till och med äkta, och de lyckas pressa in några mått substans också. Jag vet inte om man ska eller kan kräva mera.

I dag var en stor dag för mig eftersom jag plöjde igenom den sista byråkratin för scoutboken. Vilka bilder från vilka museer och arkiv har vi använt? Hur många? Vem ska fakturera? Håh-håh-ja-ja. Men jag fick det gjort, och nu har jag, mig veterligen, endast ett album kvar att returnera, sedan borde hela efterspelet vara fixat. Och sportlovet närmar sig för varje sekund.

Men innan dess är det bandning av Eftersnack (undantagsvis i morgon torsdag) med Joel Backström och Jeanette Björkqvist och sedan presskonferens om boken (i morgon eftermiddag). Sen, i morgon kväll, går tåget till friheten, d.v.s. Lappland. Och vi reser naturligtvis - he he -  med stil: två kupéer intill varandra där man kan öppna dörren mellan de delarna.

Vissa saker gör ändå VR rätt.

Och gääsp, vad jag blev sömning när jag tänker på de där sköna sovvagnssängarna.