Solsken, bloggen, solsken!

Livet på semestern rullar på. I går ingick i Husis en recension av scoutboken. Knappast har någon annan av er reagerat men personligen tyckte jag det var synd att Hbl satte en scoutbyråkrat (en försvinnande liten minoritet inom scoutrörelsen år sådana) på uppdraget, just en sådan som boken inte i första hand är avsedd för.

Med den utgångspunkten är det nämligen klart att författaren och denna ena mottagare talar delvis förbi varandra.

Det står inte helt klart för mig vad dividerandet om de internationella förbundens definitioner av sina uppdrag har att göra i en dylik recension. Tyckte inte att det viktiga för läsaren, som stämningen i boken, greppet, layouten, fotona eller ens det övergripande temat behandlades i denna recension som handlade mycket mera om skribentens resonemang kring den internationella scoutrörelsen än om boken – den som skulle recenseras.

Utifrån recensionen kunde man få bilden att scouting (och därmed boken) handlar om filande på byråkratiska formuleringar i kommittéer. Men sorry, det är inte sååå viktigt. Det som räknas är hur den enskilda scouten upplever verksamheten bland gräsrötterna, dvs hans eller hennes upplevelser och äventyr.

Och jag vågar påstå att så gäller för de allra flesta scouter. Och därför handlar boken främst om dem.

Så synd då att halva recensionen fick boken att verka lika byråkratisk som recensionen.

I recensionen prepplas det om att det inte finns något som heter "finlandssvensk scouting", eftersom det är en världsomspännande rörelse. Dock missar skribenten att jag i förordet skriver att den här boken handlar om ”scouting på svenska i Finland under hundra år”, alltså "finlandssvensk scouting”. Och scouting på svenska i Finland existerar nog.

Däremot finns det inte en särskild finlandssvensk scoutrörelse – men det har ingen heller påstått.

Hjälp! Märker ni? Nu går jag själv in i dividerandet om definitioner. Meningslöst byråkratsnack. Allt det som boken inte är.

Såja såja. Jag ska självklart vara glad för det stora utrymmet och de också positiva omdömen boken fick. Och det är klart: författare varken ska eller kan välja sina recensenter, så där finns det ingenting att joma om. Men väljer gör däremot tidningarna. Tanken att låta en högt uppsatt scout granska boken var så där spontant helt rätt tänkt.

Men min poäng är: Hade det inte vara mera läsvärt om t.ex. ngn med fördomar mot, eller okunskap om, scouting hade gått in för att skriva om boken? Det hade varit en riktig utmaning både för författaren, recensenten och läsarna.

Och det hade högst sannolikt gjort texten mera spännande, mera överraskande och framför allt bjudit på för allmänheten mera relevant konsumentupplysning och analys.

Det om det. Saken är ur nu ur världen. Över till intressantare saker:

Här i Kiilopää skidas det på. I dag tisdag är det igen strålande sol och harmoni. I går var det blåsigt och jessus vad man är hjälplös på kalfjället. Jag gjorde en otrolig videodokumentär där uppe på fjället, alltså en fullkomlig plojgrej, och såg samtidigt min yrkesframtid: videocasts. Nu gäller det bara att hitta ngn som vill se på dem...

I dag ska det bli rökbastu för hela familjen, ja för hela fjällcentret. Då avgörs också frågan: vem vågar ta sig ett dopp i fjällbäcken som porlar förbi precis utanför?

Knappast jag.

Tack förresten för kommentarerna! Och det är sant att just detta sportlov, om något, går att avnjuta minst lika bra i södra Finland. Bra med lite rättvisa för södern emellanåt! Och vem som klippt till med det smarta finska citatet vet jag inte. Väntar på svar.